Klagesangene 5

1 Kom i hug, Herre, kor det er med oss! Skoda etter og sjå, kor me er svivyrde!

Jehovah ô, tsarovy izay nanjo anay; Hevero sy diniho ny latsa mahazo anay.

2 Vår arv er komen åt framande, våre hus åt utlendske menner.

Ny lovanay dia afindra ho an’ ny vahiny ary ny tranonay ho an’ ny hafa firenena.

3 Farlause er me vortne, hev ikkje far. Møderne våre er som enkjor.

Efa kamboty izahay ka tsy manan-dray, ny reninay dia toy ny mpitondra-tena.

4 Me lyt kjøpa det vatnet me drikk, vår ved lyt me betala.

Na dia ny loharanonay aza dia andoavanay vola vao azonay isotroana, ary ny kitay hazonay dia vidinay vao azo.

5 Våre forfylgjarar hev me på halsen; me er trøytte, fær ikkje kvild.

Rambondrambonan’ ny mpanenjika amin’ ny hatokay izahay; Reraka izahay fa tsy manam-pitsaharana.

6 Til Egyptarland rette me hand, til Assyria, vilde mettast med brød.

Nanolo-tanana tamin’ ny Egyptiana sy ny Asyriana izahay mba ho voky hanina.

7 Våre feder synda, dei er burte, me lyt bera deira misgjerningar.

Nanota ny razanay tsy etỳ intsony izy; Ary izahay no mivesatra ny helony.

8 Trælar er våre herrar, og ingen riv oss ut or deira hand.

Andevo no manapaka anay; Tsy misy manafaka anay amin’ ny tànany.

9 Me søkjer vårt brød med livsens fåre for sverdet i øydemark.

Noho ny sabatra mamely any an-efitra dia manao vy very ny ainay izahay vao mahazo hanina.

10 Vår hud er glodheit som omnen, for svolten som gneg og brenn.

Mahamay toy ny fatana ny hodi-tray noho ny fahamaimaizana avy amin’ ny mosary.

11 Kvende hev i Sion dei skjemt, møyar i byarne i Juda.

Nosavihina ny vehivavy tao Ziona ary ny virijina tao amin’ ny tanànan’ ny Joda.

12 Hovdingar hengde dei med si hand, gamle viste dei ikkje vyrdnad.

Nahantona tamin’ ny tànany ny lehibe; Ary ny antitra tsy mba nohajaina.

13 Ungmenne laut bera kverni, og gutar seig ned med vedbyrdi på.

Ny zatovo nitondra ny fikosoham-bary; Ary ny ankizy madinika nivembena nitondra ny hazo.

14 Dei gamle sit ikkje lenger i porten, dei unge ikkje meir med sitt strengespel.

Ny loholona tsy misy eo am-bavahady, ary ny zatovo tsy mitendry zava-maneno intsony.

15 Det er slutt med vår hjartans gleda, vår dans er umsnudd til sorg.

Ny hafalian’ ny fonay dia nitsahatra, ary ny dihinay niova ho fitomaniana.

16 Kransen er fallen av vårt hovud; usæle me, at me hev synda!

Efa afaka ny satro-boninahitra tamin’ ny lohanay; Idiran-doza izahay, fa efa nanota!

17 Difor er hjarta vårt sjukt, di so er augo våre dimme -

Ary noho izany dia reraka ny fonay, eny, noho izany dia maizina ny masonay,

18 for Sions fjell som ligg audt, der renner no revar ikring.

Noho ny amin’ ny tendrombohitra Ziona, izay efa lao sady ikarenjen’ ny amboahaolo.

19 Du, Herre, sit æveleg konge, frå ætt til ætt stend din kongsstol.

Jehovah ô, ianao no mipetraka mandrakizay, eny, ny seza fiandriananao no maharitra hatramin’ ny taranaka fara mandimby.

20 Kvi vil du oss æveleg gløyma, ganga frå oss dagarne lange?

Ahoana no dia anadinoanao anay mandrakizay sy ahafoizanao anay andro lava?

21 Vend oss, Herre, til deg, so kjem me; nya upp att våre dagar frå gamalt!

Jehovah ô, ampivereno aminao izahay, mba hiverenanay; Havaozy ho toy ny fahiny ny andronay.

22 For du kann vel ikkje reint ha støytt oss burt, vera so ovleg harm på oss.

Moa dia nandà anay tokoa va Hianao sy tezitra aminay indrindra?