Josvas 15

1 Juda-sønerne og ættgreinerne deira fekk sin lut burtimot Edomlandet, sudmed Sinheidi, lengst sud.

Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.

2 Landskilet deira gjekk på sudsida ut frå enden av Saltsjøen, frå den viki som sting lengst i sud,

Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,

3 tøygde seg sud um Skorpionskardet, og tok so yver til Sin og uppetter sunnanfor Kades-Barnea; so gjekk skiftelina yver til Hesron og upp til Addar; der svinga ho burt til Karka,

gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.

4 tok so burtetter til Asmon, kom fram ved Egyptarlands-bekken, og enda utmed havet. «Dette», sagde Herren, «skal vera landskilet dykkar i sud.»

Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.»

5 I aust fylgde landskilet Saltsjøstrandi, alt til Jordanosen. På nordsida gjekk fylkesdeilet frå vatsbotnen, frå Jordanosen,

Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.

6 upp til Bet-Hogla og heldt so frametter nordanfor Bet-ha-Araba, upp til Bohan-Rubensson-steinen.

Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.

7 So tok skiftelina frå Akordalen, til Debir; der svinga ho nordetter til den steinkrinsen, som ligg beint imot Adummimkleivi, sunnanfor dalen, og gjekk so yver til En-Semeskjelda og fram til En-Rogel.

Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.

8 Sidan tok ho upp til Hinnomssonsdalen, til sudsida av Jebusitaråsen, der Jerusalem ligg, og steig upp til toppen av det fjellet som er beint i vest for Hinnomsdalen, ved nordenden av Kjempesletta.

Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.

9 Frå den fjelltoppen stemnde skiftelina burtåt Me-Neftoahkjelda, heldt fram til byarne på Efronheidi, og tok so burtetter til Ba’ala, den byen som no heiter Kirjat-Jearim.

Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.

10 Frå Ba’ala svinga ho vestetter til Se’irfjellet, tok yver til nordhallet av Jearimfjellet, der Kesalon ligg, og gjekk so ned til Bet-Semes, og fram til Timna.

Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.

11 Sidan heldt skiftelina nordetter til Ekronåsen; der svinga ho burt til Sikron, tok so yver til Ba’alafjellet, kom fram ved Jabne’el, og enda utmed havet.

Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.

12 I vest var det Storhavet som var grensa. Dette var landskili åt Juda-sønerne og ættgreinerne deira, på alle sidor.

Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

13 Kaleb Jefunneson fekk sin lut millom Juda-sønerne, etter det som Herren hadde sagt med Josva. Det var den byen som heitte etter Arba, far åt Anak, og som me no kallar Hebron.

Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.

14 Kaleb dreiv ut dei tri anakitarne som budde der, Sesai og Ahiman og Talmai, borni åt Anak.

Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.

15 Sidan for Kaleb mot Debir-buarne; Debir heitte fyrr Kirjat-Sefer.

Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.

16 Då lova han ut at den som kunde taka Kirjat-Sefer, skulde få Aksa, dotter hans.

Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»

17 Otniel, son åt Kenaz, bror åt Kaleb, tok byen, og Kaleb gav honom Aksa.

När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.

18 Då so ho skulde flytja heim til honom, eggja ho honom til å beda far hennar um ein jordveg, og sjølv hoppa ho ned av asnet. «Kva er det du vil?» spurde Kaleb.

Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»

19 «Gjev med ei velfargåva!» svara ho. «Du hev gift meg burt til dette turre Sudlandet; gjev meg no vatskjeldor!» So gav han henne Øvregullot og Nedregullot.

Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.

20 No skal me nemna dei eigedomarne som Juda-ætti og greinerne hennar fekk:

Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.

21 Byarne i Sudlandet, ytst i Judafylket, burtimot Edomskiftet, det var Kabse’el og Eder og Jagur

Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,

22 og Kina og Dimona og Adada

Kina, Dimona, Adada,

23 og Kedes og Hasor og Jitnan,

Kedes, Hasor och Jitnan,

24 Zif og Telem og Bealot

Sif, Telem, Bealot,

25 og Hasor-Hadatta og Kerijot-Hesron, som no heiter Hasor,

Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,

26 Amam og Sema og Molada

Amam, Sema, Molada,

27 og Hasur-Gadda og Hesmon og Bet-Pelet

Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,

28 og Hasar-Sual og Be’erseba og Bizjotja,

Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,

29 Ba’ala og Ijjim og Esem

Baala, Ijim, Esem,

30 og Eltolad og Kesil og Horma

Eltolad, Kesil, Horma,

31 og Siklag og Madmanna og Sansanna

Siklag, Madmanna, Sansanna,

32 og Lebaot og Silhim og Ajin og Rimmon, i alt ni og tjuge byar, med grenderne som låg ikring.

Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.

33 I låglandet: Estaol og Sora og Asna

I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,

34 og Zanoah og En-Gannim, Tappuah og Enam,

Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,

35 Jarmut og Adullam, Soko og Azeka

Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,

36 og Sa’arajim og Aditajim og Gedera med Gederotajim, fjortan byar, med grenderne ikring,

Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;

37 Senan og Hadasa og Migdal-Gad

Senan, Hadasa, Migdal-Gad,

38 og Dilan og Mispe og Jokte’el,

Dilean, Mispe, Jokteel,

39 Lakis og Boskat og Eglon

Lakis, Boskat, Eglon,

40 og Kabbon og Lahmas og Kitlis

Kabbon, Lamas, Kitlis,

41 og Gederot, Bet-Dagon og Na’ama og Makkeda, sekstan byar med grenderne ikring,

Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;

42 Libna og Eter og Asan

Libna, Eter, Asan,

43 og Jiftah og Asna og Nesib

Jifta, Asna, Nesib,

44 og Ke’ila og Aksib og Maresa, ni byar med grenderne ikring,

Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;

45 Ekron med bygder og grender,

Ekron med underlydande städer och byar;

46 og alt som låg millom Ekron og havet på Asdodsida, med grenderne som høyrde til,

från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;

47 Asdod med bygder og grender, Gaza med bygder og grender, radt burt til Egyptarlands-bekken og ut til Storhavet; det var grensa der.

vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.

48 I fjellbygderne: Samir og Jattir og Soko

Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,

49 og Danna og Kirjat-Sanna, som no heiter Debir,

Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,

50 og Anab og Estemo og Anim

Anab, Estemo, Anim,

51 og Gosen og Holon og Gilo, elleve byar, med grenderne ikring,

Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;

52 Arab og Duma og Esan

Arab, Ruma, Esean,

53 og Janim og Bet-Tappuah og Afeka

Janum, Bet-Tappua, Afeka,

54 og Humta og Kirjat-Arba, som no heiter Hebron, og Sior, ni byar med grenderne ikring,

Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;

55 Maon, Karmel og Zif og Juta

Maon, Karmel, Sif, Juta,

56 og Jizre’el og Jokdeam og Zanoah,

Jisreel, Jokdeam och Sanoa,

57 Kajin, Gibea og Timna, ti byar med grenderne ikring,

Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;

58 Halhul, Bet-Sur og Gedor

Halhul, Bet-Sur, Gedor,

59 og Ma’arat og Bet-Anot og Eltekon, seks byar med grenderne ikring,

Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;

60 Kirjat-Ba’al, som sidan vart kalla Kirjat-Jearim, og Rabba, tvo byar med grenderne ikring.

Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;

61 I øydemarki: Bet-ha-Araba, Middin og Sekaka

I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,

62 og Nibsan og Ir-Hammelah og En-Gedi, seks byar med grenderne ikring.

Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.

63 Men Juda-sønerne vann ikkje driva ut jebusitarne, som budde i Jerusalem; dei hev vorte buande i hop med Juda-sønerne i Jerusalem alt til denne dag.

Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.