Jobs 8
1 Då tok Bildad frå Suah til ords og sagde:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 «Kor lenge vil du tala so og lata ordi storma fram?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Kann Gud vel rengja det som rett er? Kann Allvalds-Gud vel rengja rettferd?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Hev dine søner synda mot han, gav han deim deira synd i vald.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Um du søkja til din Gud, og beda Allvalds-Gud um nåde,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 er du då rein og utan svik, då vil han vakna upp for deg og reisa nytt ditt rettferdshus,
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Um og di fortid vesall var, so mykje større vert di framtid.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Ja, spør deg for hjå farne ætter, agt på kva federne fann ut.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 - Me inkje veit, er frå i går; vårt liv ein skugge er på jordi -
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 dei skal deg læra, gjeva svar med ord ifrå sitt hjartedjup:
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 «Veks sevet vel på turre land? Trivst storren der som vatnet vantar?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Enn stend det grønt, vert ikkje skore, då visnar det fyrr anna gras.»
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 So gjeng det deim som gløymer Gud; og voni glepp for gudlaus mann.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Hans tillit sunderskori vert, hans tiltru vert til kongurvev;
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Det hus han styd seg til, det dett; det som han triv til, stend’kje fast.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Han saftfull veks, med soli skin; hans greiner yver hagen heng,
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 og roti kring steinrøysar smett, og smyg seg inn imillom steinar.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Men vert han riven frå sin stad, so hugsar staden han ei meir.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Sjå det er gleda på hans veg; or moldi skyt ein annan fram.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Men Gud vanvyrder ei den reine; dei vonde tek han ei i handi.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Han enn din munn med lått skal fylla og lipporne med gledesong;
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 men skammi klæda skal din fiend’; gudløysetjeld finst ikkje meir.»
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
