< Jobs 8 >
1 Då tok Bildad frå Suah til ords og sagde:
Shuhi Bildad loh a doo tih,
2 «Kor lenge vil du tala so og lata ordi storma fram?
“He he me hil nim na thui ve? Na ka kah ol tah khohli bangla khuet coeng.
3 Kann Gud vel rengja det som rett er? Kann Allvalds-Gud vel rengja rettferd?
Pathen loh tiktamnah he a khun sak tih Tlungthang loh duengnah te a khun sak mai a?
4 Hev dine søner synda mot han, gav han deim deira synd i vald.
Na ca rhoek te anih taengah a tholh vaengah amih te amamih kah boekoek kut dongla a tueih.
5 Um du søkja til din Gud, og beda Allvalds-Gud um nåde,
Namah loh Pathen te na toem tih Tlungthang te na hloep mak atah,
6 er du då rein og utan svik, då vil han vakna upp for deg og reisa nytt ditt rettferdshus,
Na cil tih na thuem koinih nang yueng la haenghang vetih na duengnah rhamtlim te n'thuung pataeng pawn ni.
7 Um og di fortid vesall var, so mykje større vert di framtid.
Na tongnah te a yiit om cakhaw na hmailong te muep rhoeng ni.
8 Ja, spør deg for hjå farne ætter, agt på kva federne fann ut.
Lamhma kah cadil taengah dawt laeh lamtah a napa rhoek khenah te soepsoei laeh.
9 - Me inkje veit, er frå i går; vårt liv ein skugge er på jordi -
Mamih loh n'hlaem paek kah long khaw m'ming uh moenih, mamih kah khohnin diklai dongkah mueihlip banghui ni.
10 dei skal deg læra, gjeva svar med ord ifrå sitt hjartedjup:
Amih te na thuinuet pawt tih a, nang taengah a thui vetih amih kah lungbuei lamloh olthui te a khueh eh?
11 «Veks sevet vel på turre land? Trivst storren der som vatnet vantar?
Nongtui pawt ah talik thawn tih tui om mueh ah capu rhoeng a?
12 Enn stend det grønt, vert ikkje skore, då visnar det fyrr anna gras.»
Te te a duei pueng ah a hlaek pawt akhaw sulrham boeih hmai ah rhae coeng.
13 So gjeng det deim som gløymer Gud; og voni glepp for gudlaus mann.
Pathen aka hnilh boeih kah caehlong neh lailak kah ngaiuepnah tah bing tangloeng.
14 Hans tillit sunderskori vert, hans tiltru vert til kongurvev;
A uepnah neh a pangtungnah bumba im te khaw bawtboeng.
15 Det hus han styd seg til, det dett; det som han triv til, stend’kje fast.
A im dongah hangdang dae pai thai pawh. Te te a kuel dae thoo pawh.
16 Han saftfull veks, med soli skin; hans greiner yver hagen heng,
Anih te khosae li ah thingsup tih a dum ah a dawn sai.
17 og roti kring steinrøysar smett, og smyg seg inn imillom steinar.
A yung loh lungkuk dongah a ven tih lungto im te a hmuh.
18 Men vert han riven frå sin stad, so hugsar staden han ei meir.
Te te a hmuen lamloh a phuk van vaengah, “Nang kam hmu moenih,” anih te a namnah.
19 Sjå det er gleda på hans veg; or moldi skyt ein annan fram.
He he a longpuei kah omthennah coeng koinih laipi tloe lamloh a poe uh khaming.
20 Men Gud vanvyrder ei den reine; dei vonde tek han ei i handi.
Pathen loh cuemthuek hnawt ngawn pawt tih thaehuet kut te a moem moenih.
21 Han enn din munn med lått skal fylla og lipporne med gledesong;
Na ka dongah nueihbu neh na hmui dongah tamlung bae.
22 men skammi klæda skal din fiend’; gudløysetjeld finst ikkje meir.»
Na lunguet rhoek loh yahpohnah a bai uh vetih halang kah dap tah om mahpawh,” a ti.