Jobs 5
1 Rop berre du; kven svarar deg? Kva engel vil du beda til?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Mismod slær fåvis mann i hel og brennhug den som lite veit.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Eg såg ein dåre festa rot, og brått eg laut hans bustad banna.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Hans søner hjelpelaus var, uhjelpte trakka ned i porten.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Hans avling åt dei svoltne upp, dei tok ho tråss i klungergjerde, og snara lurde på hans gods.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Men naudi ei frå dusti kjem; ulukka ei or jordi renn;
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 nei, mannen vert til møda fødd, som gneistarne lyt fljuga høgt.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Eg vilde venda meg til Gud og leggja saki fram for honom,
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 som storverk gjer som ei me skynar, fleir’ underverk enn me kann telja,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 som sender regnet ned på jord og vatnet yver mark og eng,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 som lyfter låg og liten upp og hjelper syrgjande til frelsa,
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 som spiller planen for dei sløge, so deira hender inkje duger,
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 som fangar vismann i hans vit, so listig råd forrenner seg.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Um dagen støyter dei på myrker, trivlar ved middag som ved natt.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Frå sverd frelser han frelser fatigmann, frå deira munn, frå yvervald,
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 so vesalmann fær hava von, men vondskap lata munnen att.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Men sæl den mann som Gud mun refsa; vanvyrd ei tukt frå Allvalds-Gud!
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Han sårar, men bind og umkring; han slær men lækjer med si hand.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Seks trengslor bergar han deg or, i sju skal inkje vondt deg nå.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 I hunger fri’r han deg frå dauden, i krig du undan sverdet slepp;
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 for tungesvipa er du berga, og trygg du er i tap og tjon;
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 du lær åt tjon og hungersnaud og ottast ikkje ville dyr;
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 du samband hev med stein på marki, og fred med villdyr uti heidi.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Du merkar at ditt tjeld hev fred, og inkje vantar i ditt hus.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Du ser, ditt sæde tallrikt er, ditt avkom rikt som gras på eng.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 I mannskraft til di grav du gjeng, lik korn, køyrt inn i rette tid.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Det hev me granska; so det er; so høyr og merka deg det då!»
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
