Jobs 5
1 Rop berre du; kven svarar deg? Kva engel vil du beda til?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 Mismod slær fåvis mann i hel og brennhug den som lite veit.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 Eg såg ein dåre festa rot, og brått eg laut hans bustad banna.
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 Hans søner hjelpelaus var, uhjelpte trakka ned i porten.
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 Hans avling åt dei svoltne upp, dei tok ho tråss i klungergjerde, og snara lurde på hans gods.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 Men naudi ei frå dusti kjem; ulukka ei or jordi renn;
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 nei, mannen vert til møda fødd, som gneistarne lyt fljuga høgt.
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 Eg vilde venda meg til Gud og leggja saki fram for honom,
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 som storverk gjer som ei me skynar, fleir’ underverk enn me kann telja,
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 som sender regnet ned på jord og vatnet yver mark og eng,
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 som lyfter låg og liten upp og hjelper syrgjande til frelsa,
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 som spiller planen for dei sløge, so deira hender inkje duger,
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 som fangar vismann i hans vit, so listig råd forrenner seg.
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 Um dagen støyter dei på myrker, trivlar ved middag som ved natt.
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 Frå sverd frelser han frelser fatigmann, frå deira munn, frå yvervald,
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 so vesalmann fær hava von, men vondskap lata munnen att.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Men sæl den mann som Gud mun refsa; vanvyrd ei tukt frå Allvalds-Gud!
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 Han sårar, men bind og umkring; han slær men lækjer med si hand.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 Seks trengslor bergar han deg or, i sju skal inkje vondt deg nå.
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 I hunger fri’r han deg frå dauden, i krig du undan sverdet slepp;
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 for tungesvipa er du berga, og trygg du er i tap og tjon;
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 du lær åt tjon og hungersnaud og ottast ikkje ville dyr;
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 du samband hev med stein på marki, og fred med villdyr uti heidi.
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 Du merkar at ditt tjeld hev fred, og inkje vantar i ditt hus.
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 Du ser, ditt sæde tallrikt er, ditt avkom rikt som gras på eng.
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 I mannskraft til di grav du gjeng, lik korn, køyrt inn i rette tid.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 Det hev me granska; so det er; so høyr og merka deg det då!»
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
