Jobs 40
1 Og Herren svara Job og sagde:
Och Herren svarade Job, och sade:
2 «Vil klandraren med Allvald trætta? Lat han som lastar Gud då svara!»
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
3 Då svara Job Herren og sagde:
Job svarade Herranom, och sade:
4 «For ring eg er; kva skal eg svara? Eg handi legg på munnen min.
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
5 Ein gong eg tala, no eg tegjer, tvo gong’ - eg gjer det ikkje meir.»
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
6 Og Herren svara Job or stormen og sagde:
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
7 «Spenn som mann ditt beltet på, gjev meg på mine spursmål svar:
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
8 Vil du forspille meg min rett, fordøma meg, so du fær rett?
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
9 Hev du vel slik ein arm som Gud? Kann du som han med røysti dundra?
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
10 Pryd deg med høgd og herredom, klæd deg i glans og herlegdom,
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
11 Lat so din vreide strøyma fram, sjå kvar ein stolt og audmyk han!
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
12 Så kvar ein stolt og bøyg han ned, og slå til jord dei gudlause!
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
13 Og gøym deim alle under jordi, bitt deira andlit fast i løynd!
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
14 So skal eg og lovprisa deg, som siger med di høgre vann.
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
15 Sjå elvhesten! Eg hev skapt han liksom deg; som ein ukse et han gras.
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
16 Sjå då krafti i hans lender, i bukmusklarne hans styrke!
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
17 Halen gjer han stiv som ceder, fast bogsenarne er tvinna.
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
18 Knokarne er koparrøyrer, beini som jarnstenger er.
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
19 Av Guds verk er han det fyrste, av sin skapar fekk han sverd.
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
20 Bergi ber åt honom for, alle villdyr leikar der.
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
21 Under lotusbusk han kviler, løyner seg i røyr og sev.
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
22 Lotusbusk gjev honom skugge, piletre umkransar honom.
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
23 Strid gjeng elvi, ei han ottast; trygg er han um so sjølve Jordan fossar imot hans gap.
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
24 Kann ein tak han so han ser det, draga snara gjenom snuten?
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
