Jobs 4
1 Då tok Elifaz frå Teman til ords og sagde:
Maka berbicaralah Elifas, orang Teman:
2 «Vert du vel tykkjen um eg talar? Men kven kann halda ordi inne?
"Kesalkah engkau, bila orang mencoba berbicara kepadamu? Tetapi siapakah dapat tetap menutup mulutnya?
3 På rette veg du førde mange; dei trøytte hender styrkte du;
Sesungguhnya, engkau telah mengajar banyak orang, dan tangan yang lemah telah engkau kuatkan;
4 med ord du hjelpte deim som snåva, og gav dei veike knei kraft.
orang yang jatuh telah dibangunkan oleh kata-katamu, dan lutut yang lemas telah kaukokohkan;
5 Men når det gjeld deg sjølv, du klagar; når deg det råkar, ræddast du!
tetapi sekarang, dirimu yang tertimpa, dan engkau kesal, dirimu terkena, dan engkau terkejut.
6 Di von du på di gudstru bygde og sette lit til last-laust liv.
Bukankah takutmu akan Allah yang menjadi sandaranmu, dan kesalehan hidupmu menjadi pengharapanmu?
7 Tenk etter: Når vart skuldlaus tynt? Når gjekk rettvis mann til grunns?
Camkanlah ini: siapa binasa dengan tidak bersalah dan di manakah orang yang jujur dipunahkan?
8 Stødt fann eg: dei som urett pløgde, og sådde naud, dei hausta slikt;
Yang telah kulihat ialah bahwa orang yang membajak kejahatan dan menabur kesusahan, ia menuainya juga.
9 dei stupte for Guds andedrag, gjekk for hans vreidestorm til grunns.
Mereka binasa oleh nafas Allah, dan lenyap oleh hembusan hidung-Nya.
10 Ja, løva skrik, og villdyr burar; ungløva fær sin tanngard knekt;
Singa mengaum, singa meraung--patahlah gigi singa-singa muda.
11 og løva døyr av skort på rov; løvinna misser sine ungar.
Singa binasa karena kekurangan mangsa, dan anak-anak singa betina bercerai-berai.
12 Ein løynleg tale til meg kom; i øyra mitt det stilt vart kviskra,
Suatu perkataan telah disampaikan kepadaku dengan diam-diam dan telingaku menangkap bisikannya,
13 som tankar i eit nattsyn kjem, når svevnen tung på folki kviler.
waktu bermenung oleh sebab khayal malam, ketika tidur nyenyak menghinggapi orang.
14 Det kom ei rædsla yver meg, ei skjelving gjenom alle lemer;
Aku terkejut dan gentar, sehingga tulang-tulangku gemetar.
15 ein gust meg yver panna strauk, og på min kropp seg håri reiste;
Suatu roh melewati aku, tegaklah bulu romaku.
16 og noko stogga for mi åsyn; eg kunde ikkje klårt skilja; framfor mitt auga stod eit bilæt’, eg høyrde som ei røyst som kviskra:
Ia berhenti, tetapi rupanya tidak dapat kukenal. Suatu sosok ada di depan mataku, suara berbisik-bisik kudengar:
17 «Hev menneskjet vel rett for Gud? Er mannen rein framfor sin skapar?
Mungkinkah seorang manusia benar di hadapan Allah, mungkinkah seseorang tahir di hadapan Penciptanya?
18 Han sine tenarar ei trur og finn hjå sine englar lyte -
Sesungguhnya, hamba-hamba-Nya tidak dipercayai-Nya, malaikat-malaikat-Nyap didapati-Nya tersesat,
19 enn meir hjå folk i hus av leir; hjå deim som hev sin grunn i moldi, ein kann deim krasa, som eit mol.
lebih-lebih lagi mereka yang diam dalam pondok tanah liat, yang dasarnya dalam debu, yang mati terpijat seperti gegat.
20 Dei er frå morgon og til kveld; ein krasar deim - kven merkar det? - Og dei vert ikkje funne meir.
Di antara pagi dan petang mereka dihancurkan, dan tanpa dihiraukan mereka binasa untuk selama-lamanya.
21 Når deira tjeldsnor vert rykt upp, dei døyr og ingen visdom fær.»
Bukankah kemah mereka dicabut? Mereka mati, tetapi tanpa hikmat.
