Jobs 38

1 Og Herren svara Job or stormen og sagde:

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 «Kven er det som gjer rådgjerd myrk med ord som reint er utan skyn?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Spenn som ein mann ditt belte på, gjev meg på mine spursmål svar.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Kvar var du då eg grunna jordi? Seg fram, i fall du greida hev!

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Kven sette måli - veit du det? - Og spana målsnor yver henne?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Kvar vart pelaran’ sette ned? Kven la vel hennar hyrnestein,

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 med alle morgonstjernor kvad, gudssønerne av gleda song?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Kven stengde havet inn med dører, då det braut ut or moderfang?

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 Då eg det skyer gav til klæde og myrkeskodd til sveip åt det

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 då eg for det ei grensa sette og trygga ho med port og bom

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 og sagde: «Hit og ikkje lenger! Di byrge bylgja stogge her!»

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Baud du vel dagsprett nokon gong? Gav du morgonroden stad,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 so femner kringum ytste jordi, so syndaran’ vart riste av?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 Då tek ho form som leir for segl, og all stend greinlegt som ein klædnad.

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 Då misser gudlause sitt ljos, den arm som lyfte seg, vert knekt.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Kom du til havsens kjeldor fram, hev du på avgrunns-botnen gjenge?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Hev daude-portarn’ vist seg for deg? Ja, såg du daudeskuggens portar?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Og hev du vel jordviddi set? Kjenner du alt i hop, seg fram!

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Kvar finn ein veg dit ljoset bur? Og kvar hev myrkret heimen sin?

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 So du kann henta deim til grensa og vita veg til deira hus.

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Du veit det, du vart fødd den gong, og dagetalet ditt er stort.

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Kom du dit snøen uppspard ligg? Og såg du forrådshus for haglet,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 som eg til trengsle-tidi gøymer, til dagarne med kamp og krig?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Kva veg tru ljoset deiler seg, austanvinden spreider seg på jordi?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Kven laga renna vel for regnet og brøytte veg for torestrålen,

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 so væta kjem til aude land, til øydemark der ingen bur,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 til kveikjing for den nakne heid, so gras kann gro der fyrr var bert?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Skal tru um regnet hev ein far? Kven avlar vel doggdroparne?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Kva moderliv kom isen or? Kven avla rim i himmelrømd,

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 når vatnet hardnar liksom stein, når havflata stivnar til?

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Bind du vel bandet um Sjustjerna? Løyser du lekkjet av Orion?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Set du rett tid for dyreringen? Og driv du Bjørnen og hans ungar?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Kjenner du himmelleverne? Gav du han yver jordi magt?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Kann røysti di til skyi nå, so vatnet fløymer yver deg?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Byd du vel ljoni fara ut, so dei deg svarar: «Her er me?»

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Kven la i myrke skyer visdom? Kven gav forstand til hildringi?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Kven tel med visdom skyerne? Kven tømer himmelfati ut,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 når turre mold vert samanrend, jordklumpar kleimer seg i hop?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Gjeng du for løva etter rov og gjev ungløvor deira mette,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 medan dei gøymer seg i holor og ligg på lur i busk og kjørr?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Kven yter ramnen føda hans, når upp til Gud hans ungar ropar og flakkar kringum utan mat?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?