Jobs 36
1 Og Elihu heldt fram og sagde:
Vidare sade Elihu:
2 «Vent litt og lat meg tala til deg! For endå hev eg ord for Gud;
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 eg hentar kunnskap langan leid, skal hjelpa skaparen til rett.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 For visst, mitt ord skal ikkje ljuga; framfor deg stend ein full-lærd mann.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Sjå, Gud er sterk, men vander ingen, han som er veldug i forstandskraft.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Han let’kje gudlaus mann få liva; men armingarne gjev han rett.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Han snur’kje augo frå rettvise; hjå kongar på sin konungsstol han let deim ævleg sitja høgt.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Um dei i lekkjor bundne vart og i ulukkesnaror fanga,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 so synar han deim deira ferd og brot - at dei ovmoda seg -
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 til refsing opnar øyro deira og byd deim venda um frå syndi.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Um dei då høyrer vil og lyda, so liver dei sitt liv i lukka og sine år i herlegdom;
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 um ikkje, fær dei styng av spjotet, og i sin dårskap andast dei.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Men vreiden trivst i vonde hjarto; dei bed’kje, um dei bundne vert;
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 i ungdomstidi skal dei døy, forgangast som utukt-sveinar.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Han frelser arming ved hans naud, opnar hans øyro gjenom trengsla.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Deg og han lokkar ut or trengsla, fritt fær du det og ikkje trongt, ditt bord er fullt av feite retter.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Men fær du straff som syndug mann, i fall hans domsord held deg fast.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Lat ikkje tukti avla vreide, den tunge bot deg leida vilt!
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Kann klaga hjelpa deg or naud, kor mykje enn du stræva vil?
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Du må’kje lengta etter natti då folk vert rykte frå sin stad!
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Gjev agt, so ei til synd du vender, for det du heller vil enn lida.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Sjå, Gud er upphøgd i sitt velde; kven er ein lærar slik som han?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Kven hev vel vegen lagt for honom? Kven sagde vel: «Du hev urett gjort?»
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Hugs på å prisa høgt hans verk, som menneski hev sunge um!
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Kvart menneskje med lyst det ser, mann-ætti ser det langan leid.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Upphøgd, uskynande er Gud, hans liveår kann ingen telja,
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 for han dreg vatsdroparne, so det vert regn av skodde-eim.
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Og ifrå skyerne det fløymer og dryp ned yver mange folk.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Kven skynar vel skyhoparne og torebraket frå hans hytta?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Han breider ljoset sitt ikring seg og let det hylja havsens røter.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Soleis han dømer folkeslag og skiftar brød i ovmengd ut.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 Han sveiper henderne i ljos og sender det mot fienden.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Hans tora meldar um hans koma, ja, feet varslar når han kjem.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
