Jobs 35
1 Og Elihu tok til ords og sagde:
Och Elihu svarade, och sade:
2 «Seg, trur du vel at slikt er rett, so du meir rettvis er enn Gud,
Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?
3 når djervt du spør: «Kva gagn hev eg, kva løn um eg frå syndi flyr?»
Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?
4 På dette vil eg svara deg og likeins venerne med deg.
Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.
5 Ditt auga du mot himmelen snu, og sjå på skyerne der uppe!
Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.
6 Di synd, kann ho vel skade honom? Lid han, um dine brot er mange?
Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?
7 Er du rettvis, kva gjev du honom? Kva fær han då utav di hand?
Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?
8 Di synd vedkjem ein mann som deg, di rettferd gjeld eit menneskje.
Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.
9 Dei klagar yver urett stor og skrik um hjelp mot valdsmenns arm;
De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;
10 men spør’kje: «Kvar er Gud, min skapar, som let ved natt lovsongar tona,
De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;
11 gjev oss meir vit enn dyr på mark og meir forstand enn fugl i luft?»
Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?
12 Der ropar dei - han svarar ikkje - um hjelp mot ovmod hjå dei vonde.
Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;
13 Gud høyrer ei på tome ord, slikt agtar Allvald ikkje på.
Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.
14 Um enn du segjer du ei ser han, han ser han nok saki, bi på honom!
Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.
15 Og no, når vreiden hans ei refser, tru han ei kjenner dårskapen?
Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,
16 Men Job let upp sin munn til fåfengd, uvitugt talar han so mykje.»
Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.
