Jobs 33
1 Men høyr no, Job, på talen min, lyd vel på alle mine ord!
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Sjå eg hev opna mine lippor, og tunga talar i min munn.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Frå ærlegt hjarta kjem min tale, rein kunnskap lipporne ber fram.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Guds ånd er det som meg hev skapt, og Allvalds ande gjev meg liv.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Um du det kann, so gjev meg svar! Væpna deg mot meg, og stig fram!
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Eg er din likemann for Gud, eg og av leiret forma er.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Du tarv’kje vera rædd for meg, min trykk skal ikkje tyngja deg.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Men du hev sagt for øyro mine - eg høyrde ljoden av ditt ord -:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 «Eg skuldfri er og utan synd, eg flekkfri er og utan skuld;
"Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 men han fører uvensgrunnar mot meg og held meg for sin fiendsmann;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 han legg i stokken mine føter og vaktar alle mine vegar.»
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
12 Men du hev urett, svarar eg; Gud større er enn menneskja.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Men kvifor vil du klaga på han: Han aldri svarar i sin sak?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 På eit vis talar Gud, ja tvo, um enn dei ikkje agtar på det.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 I draumar og i syn ved natt, når tunge svevnen fell på folk, når dei på lægjet ligg og blundar,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 då let han øyro upp på folk, og innsiglar åtvaring til deim,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 for burt frå synd å driva mannen, og rydja ovmod ut or honom
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 og berga sjæli hans frå gravi og livet hans frå spjotodd-daude.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Han tuktast og med sjukelægje, med stendig uro inn til beini,
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 hans liv fær mothug imot brød, og sjæli hans mot lostemat.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hans misser holdet, vert usjåleg, og beini morknar, syner ikkje,
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 og sjæli ned mot gravi lutar, hans liv mot daude-englarne.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Er det då yver han ein engel, ein millommann, ein utav tusund, som lærer mannen um hans plikt,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 Han ynkast yver han og segjer: «Frels honom frå i grav å ganga! Eg hev ei løysepening funne.»
då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
25 Hans likam skal av helsa bløma, sin ungdom skal han atter få.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Han bed til Gud og nåde fær, so han hans åsyn ser med jubel. Og so fær mannen att si rettferd.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Han syng for folk og segjer so: «Eg synda hev og krenkt det rette, men hev’kje fenge lika for det;
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 mi sjæl frå gravi berga han, med gleda fær eg ljoset sjå.»
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
29 Og sjå: alt dette gjerer Gud tvo gonger, ja tri gong’ mot mannen,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 og ber hans sjæl frå gravi burt, so livsens ljos kann lysa for han.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 So gjev no gaum og høyr meg, Job, ver tagall du, so eg kann tala!
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Um du hev ord, so gjev meg svar! Tala, eg gjev deg gjerne rett.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 I anna fall so høyr på meg, teg medan eg deg visdom lærer!»
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
