Jobs 33
1 Men høyr no, Job, på talen min, lyd vel på alle mine ord!
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Sjå eg hev opna mine lippor, og tunga talar i min munn.
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 Frå ærlegt hjarta kjem min tale, rein kunnskap lipporne ber fram.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 Guds ånd er det som meg hev skapt, og Allvalds ande gjev meg liv.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 Um du det kann, so gjev meg svar! Væpna deg mot meg, og stig fram!
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Eg er din likemann for Gud, eg og av leiret forma er.
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Du tarv’kje vera rædd for meg, min trykk skal ikkje tyngja deg.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 Men du hev sagt for øyro mine - eg høyrde ljoden av ditt ord -:
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 «Eg skuldfri er og utan synd, eg flekkfri er og utan skuld;
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 men han fører uvensgrunnar mot meg og held meg for sin fiendsmann;
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 han legg i stokken mine føter og vaktar alle mine vegar.»
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Men du hev urett, svarar eg; Gud større er enn menneskja.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Men kvifor vil du klaga på han: Han aldri svarar i sin sak?
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 På eit vis talar Gud, ja tvo, um enn dei ikkje agtar på det.
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 I draumar og i syn ved natt, når tunge svevnen fell på folk, når dei på lægjet ligg og blundar,
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 då let han øyro upp på folk, og innsiglar åtvaring til deim,
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 for burt frå synd å driva mannen, og rydja ovmod ut or honom
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 og berga sjæli hans frå gravi og livet hans frå spjotodd-daude.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 Han tuktast og med sjukelægje, med stendig uro inn til beini,
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 hans liv fær mothug imot brød, og sjæli hans mot lostemat.
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 Hans misser holdet, vert usjåleg, og beini morknar, syner ikkje,
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 og sjæli ned mot gravi lutar, hans liv mot daude-englarne.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 Er det då yver han ein engel, ein millommann, ein utav tusund, som lærer mannen um hans plikt,
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 Han ynkast yver han og segjer: «Frels honom frå i grav å ganga! Eg hev ei løysepening funne.»
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 Hans likam skal av helsa bløma, sin ungdom skal han atter få.
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 Han bed til Gud og nåde fær, so han hans åsyn ser med jubel. Og so fær mannen att si rettferd.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 Han syng for folk og segjer so: «Eg synda hev og krenkt det rette, men hev’kje fenge lika for det;
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 mi sjæl frå gravi berga han, med gleda fær eg ljoset sjå.»
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Og sjå: alt dette gjerer Gud tvo gonger, ja tri gong’ mot mannen,
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 og ber hans sjæl frå gravi burt, so livsens ljos kann lysa for han.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 So gjev no gaum og høyr meg, Job, ver tagall du, so eg kann tala!
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 Um du hev ord, so gjev meg svar! Tala, eg gjev deg gjerne rett.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 I anna fall so høyr på meg, teg medan eg deg visdom lærer!»
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
