Jobs 28
1 Sylv hev sin stad, der dei det finn, og gullet, som dei reinsa vinn,
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 og jarn fram or jordi fær, og kopar ut or steinen bræ’r;
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 På natteskuggen gjer dei slutt og myrkheims steinar granskar ut.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Djupt under by med annsamt liv i gruvor bergmenn kliv og sviv.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 På jordi brødkorn fram dei driv, men inni upp som eld dei riv.
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 Safiren sit i steinar der, og der seg og gullklumpar ter,
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Ei ørnen kjenner denne veg, for haukesyn han løyner seg.
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Ei stolte rovdyr vegen fann, og løva aldri gjeng på han.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 På harde steinen dei handi legg; då sturtar mang ein bergevegg.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 I berget seg gangar grev og skodar mang ein skatt so gjæv.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Dei dytter til for rennand’ å, det løynde fram for ljoset må.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 Men visdomen, kvar er han å få? Og kvar skal ein vitet nå?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Slett ingen veit hans verd og vinst; i manneheim han ikkje finst;
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Avgrunnen dyn: «Her ei han er!» Og havet segjer: «Ikkje her!»
Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 Du kann’kje kjøpa han for gull, men sylv ei vega prisen full,
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 og ei for gull ifrå Ofir, ei for onyks, ei for safir.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Ei gull og glas er nok til kaup, og ei til byte fingull-staup.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Korall, krystall gjeld ikkje her. Visdom er meir enn perlor verd.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Topas frå Kus er altfor ring, ja, reinast gull vert ingen ting.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Visdomen, kvar kjem han ifrå? Og kvar skal ein til vitet nå?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Det ingen veit på denne jord; ei fugl det fann, kvar helst han for.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 Avgrunn og daude segjer greidt: «Eit gjetord er alt det me veit.»
avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 Men Gud han kjenner denne veg; han veit kvar visdom løyner seg.
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 Han skodar heilt til heimsens tram, og under himmeln ser han fram.
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 Då vinden han med vegti vog og sette mål for vatnet og,
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 då han gav regnet lovi si og ljomet veg å ganga i,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 då såg han og synte fram og granska honom umhugsam.
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 Til menneskja han sagde so: «I Herrens otte visdom sit, og fly det vonde, det er vit.»»
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
