Jobs 22
1 Då tok Elifaz frå Teman til ords og sagde:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 «Er mannen vel til gagn for Gud? Nei, vitug mann seg sjølv mun gagna.
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Hev Allvald bate av di rettferd? Er det hans vinst, at rett du ferdast?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Er det din gudlegdom han refser, når han med deg held rettargang?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Hev ei din vondskap vore stor og dine syndar utan ende?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Grunnlaust du panta dine brøder; halvnakne drog du klædi av;
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 den trøytte gav du ikkje vatn, den svoltne negta du ditt brød.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 Det er den sterke som eig landet, den stolte hev si bustad der.
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Du jaga enkjor burt tomhendt’ burt, slo armen av på faderlause.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 Difor ligg snaror kringum deg, og rædsla skræmer deg so brått.
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Ell’ vert du ikkje myrkret var, den flaum som fossar yver deg?
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Bur ikkje Gud i himmelhøgd, sjå øvste stjernor, høgt dei sit!
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 Du segjer so: «Kva veit vel Gud? Kann attum skyerne han døma?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 For skyer dimmer augo hans; han hev sin gang på himmelkvelven.»
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Seg, vil du fylgja fortids-vegen, den stig som illverksmenner gjekk?
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 Dei som i utid tekne vart - og deira grunn flaut burt i flaum -
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 som sagde til Gud: «Haldt du deg burte!» Kva skulde Allvald vel deim gjera?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 Endå han signa deira hus - langt burt frå meg med gudlaus råd!
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 Rettvise folk det såg med gleda, og den skuldlause spotta deim:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 «Fiendarn’ våre gjekk til grunns! Sjå elden øydde det dei leivde!»
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Vert ven med honom, og få fred! So skal og lukka timast deg.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Og tak so lærdom av hans munn, og legg deg ordi hans på hjarta!
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 Vend um til Allvald, då du byggjest og jagar syndi frå ditt tjeld.
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Kast gullet ditt i moldi ned - Ofir-gull millom bekkjesteinar.
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 Allvald skal vera då ditt gull og haugar utav sylv for deg.
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 Då skal du frygda deg i Allvald, di åsyn lyfta upp til Gud.
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Og når du ropar, vil han høyra, so du kann halda det du lovar.
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 Det du deg etlar, skal du vinna, og ljos skal skina på din veg.
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 Gjeng vegen ned, du ropar: «Upp!» Han hjelpar den bljug-øygde mann.
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 Ja, ikkje-skuldfri mann han bergar, frelst vert han ved di reine hand.»
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
