Jobs 15
1 Då tok Elifaz frå Teman til ords og sagde:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 «Kjem svar i vind og ver frå vismann? Fyller han barmen sin med storm?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Vil han med ugangstale lasta? Med ord som nyttelause er?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Otten for Gud den bryt du ned og skjeplar andakt for Guds åsyn.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 For syndi styrer munnen din; du talar som dei falske talar.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Din munn deg dømer, ikkje eg; og dine lippor vitnar mot deg.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Vart fyrst av menneskje du fødd? Vert fyre haugarne du avla?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Var du i Guds rådleggjing med? Og fekk du visdom til deg rana?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 Kva veit du som me ikkje veit? Kva skynar du som me ei kjenner?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Gråhærd og gamling er hjå oss; han eldre er enn jamvel far din.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Er trøyst frå Gud det altfor ring? Vanvyrder du eit rolegt ord?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Kvi let du hugen eggja deg? Kvi let du auga rulla vilt?
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 For imot Gud din harm du snur og let or munnen ordi strøyma.
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 Kor kann vel mannen vera rein? Og kvinnefødde hava rett?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 På sine heilage han lit ei; for honom er’kje himmeln rein,
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 langt mindre då ein styggeting, ein mann som urett drikk som med vatn.
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Eg vil deg læra; høyr på meg! Det som eg såg, vil eg deg melda,
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 det som vismenner segja kann, og ei hev dult frå sine feder,
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 dei som åleine landet åtte, og ingen framand kom bland deim.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Den vonde stødt i uro liver, for valdsmann gøymt er fåe år.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 I øyro rædsletonar ljomar; fyrr han veit av, kjem tynaren.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Han trur’kje han kann fly frå myrkret; han venta lyt det kvasse sverd.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 Han leitar etter brød: Kvar er det? Han veit, ein myrk dag er for hand.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Naud, trengsla skræmer, tyngjer honom, liksom ein konge budd til strid.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 For imot Gud han lyfte handi og våga tråssa Allvalds-Gud,
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 han storma fram med nakken lyft, med vern utav skjold-ryggjer sterke;
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 han dekte andlitet med feitt og gjorde sine lender feite.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Han budde i bannstøytte byar, i hus som ingen burde bu i, men til grushaugar etla var.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 Han vart’kje rik, hans gods kverv burt, hans grøda luter ei mot jordi.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 Han kann’kje koma undan myrkret. Hans greiner turkast burt i hiten, og han kjem burt ved hans munns ande.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Trur han på fåfengd, vert han narra, og berre fåfengd haustar han.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Fyrr dagen kjem, då vert det uppfyllt, hans palmegreiner grønkar ikkje.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 Lik vinstokk misser han si druva, spiller sin blom som oljetreet.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Ein syndarflokk set ingi frukt, og elden øyder mute- tjeldi.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Dei avlar møda, føder tjon, og svik i fanget sitt dei nører.»
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
