Jobs 11
1 Då tok Sofar frå Na’ama til ords og sagde:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 «Skal slik ei svalling ei få svar? Skal slik ein storpratar få rett?
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3 Skal menner for din ordflaum tegja? Skal du få spotta utan skjemsla?
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4 Du segjer: «Rein er læra mi, eg skuldfri er i dine augo.»
Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5 Men dersom berre Gud vil tala og opna munnen sin mot deg,
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6 og syna deg sin løynde visdom, kor han eig vit i dobbelt mål! Då skulde du nok skyna at Gud gjev deg noko til av syndi.
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7 Skal tru Guds tankedjup du kjenner? Hev du nått fram til Allvalds grensa?
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
9 Lenger enn jordi strekkjer seg og breidare enn havet sjølv.
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10 Når han skrid fram og legg i lekkjor, stemnar til doms, kven stoggar honom?
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11 Han kjenner deim som talar lygn; han ser den falske utan leiting.
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12 Det tome hovud fær forstand, og asenfolen vert til mann.
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13 Men vil du bu ditt hjarta rett og henderne mot honom breida
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14 og halda svik frå handa di og urett burte frå ditt tjeld,
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15 då kann du lyt’laust hovud lyfta, då stend du fast og ræddast ikkje;
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16 då kann du gløyma all di møda, liksom ei elv som framum rann.
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17 Klårar’ enn dagen stend ditt liv, og myrkret vert til morgongråe;
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18 då er du trygg, då hev du von, du ottelaus til kvile gjeng.
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19 Du ligg, og ingen upp deg skræmer, og mange vil deg gjerne tekkjast.
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20 Men augo veiknar på dei vonde; dei hev’kje nokor tilflugt meir, men ventar på å anda ut.»
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
