< Esaias 4 >
1 Og på den dagen skal sju kvinnor triva i ein og same mann og segja: «Me vil sjølve både føda og klæda oss, berre me fær bera namnet ditt! Fri oss frå vanæra vår!»
Ke pacl sac ac tuku, mutan itkosr ac fah sruokya mukul se ac fahk, “Kut ku in sifacna fosrngakin mwe mongo nasr ac nuknuk lasr, tusruktu nunak munas payukyak sesr tuh kut in ku in ekin inem, na kut fah tia mwekin lah kut tia payuk.”
2 På den dagen skal Herrens renning vera til pryda og herlegdom, og landsens frukt gild og fager for leivningen av Israel.
Pacl se ac tuku ke LEUM GOD El ac oru sak in acn uh in kapak fulat ac kato. Mwet Israel nukewa su painmoulla ac fah engan ac insewowo ke fokin acn uh.
3 Og det skal vera soleis, at den som er att i Sion og etterleivd i Jerusalem, han skal kallast heilag, kvar og ein som er innskriven til liv i Jerusalem -
Elos nukewa su lula in Jerusalem, su God El sulela in moulla, ac fah pangonyuk elos mutal.
4 når Herren fær tvætta av ureinskapen hjå Sions døtter og reinsa blodskuldi ut or Jerusalem med doms-ande og reinsings-ande.
Leum El fah nununku ac aknasnasye mutunfacl sac ke ku lulap lal, ac ohlla ma koluk lun Jerusalem ac srah ma sororla we.
5 Og yver alt Sions-fjell og møtelydarne der skal Herren skapa ei sky og ein røyk um dagen og skinet av ein logande eld um natti; for yver all herlegdomen skal det vera ein kvelv.
Na fin Eol Zion, ac faclos nukewa su tukeni we, LEUM GOD El ac supwama sie pukunyeng ke len, ac kulasr ac kalmen e ke fong. Wolana lun God ac fah afunla ac karingin siti sac nufon.
6 Og ei hytta skal vera til livd mot dagsens hite og til vern og berging mot uver og regn.
Wolana lal ac fah luliya siti uh liki fol lun len, ac oru tuh in sie acn in molela ma kosreyukla liki af ac paka.