Esaias 3
1 For sjå Herren, Allhers-Herren, skal taka burt frå Jerusalem og Juda kvar studnad og stav, kvar studnad av mat, og kvar studnad av vatn,
Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;
2 kjempa og stridsmann, domar og profet, spåmann og styresmann,
Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;
3 femtimanns-førar og vyrdingsmann, rådsherre og handverksmeister og trollkunnig mann.
Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;
4 Og eg skal gjeva deim unggutar til styrarar, og gutehått skal råda yver deim.
Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.
5 Og folket - den eine skal plåga den andre, kvar ein sin granne. Guten skal setja seg upp imot den gamle, fanten imot fagnamannen.
Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.
6 Når det då hender, at ein fær tak i ein annan i huset åt far hans, og segjer: «Du eig då ein klædnad, ver du styraren vår! Tak då rådvelde yver dette fallande riket!»
Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.
7 då skal han svara og segja: «Eg er ingen sårlækjar, i mitt hus er korkje brød eller klæde; gjer ikkje meg til styrar yver folket!»
Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.
8 For Jerusalem snåvar og Juda fell, av di dei i ord og gjerd stend Herren imot, og er tråssuge framfor hans herlegdoms åsyn.
Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.
9 Sjølve andlitssvipen deira vitnar imot deim, og liksom i Sodoma talar dei utan dulsmål um syndi si. Ve deira sjæl! For dei valdar seg sjølv ulukka.
De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.
10 Seg um den rettferdige at det skal ganga honom godt; frukti av si gjerning skal han njota.
Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.
11 Men usæl den ugudlege! honom skal det ganga ille; hans eigne gjerningar hemnar seg på honom sjølv.
Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
12 Styraren yver mitt folk er eit barn, og kvinnor råder yver det. Mitt folk, førarane dine fører deg vilt, og gjer vegen du skal fara til villstig.
Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
13 Herren hev stige fram, han vil føra sak, han stend og vil døma folki.
Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
14 Herren held rettargang med sitt folks styresmenner og hovdingar: «De hev plundra vinhagen! Ran frå fatigmannen er i husi dykkar!
Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
15 Korleis kann de soleis skamfara mitt folk og trakka dei fatige under fot?» segjer Herren, Allhers-Herren.
Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
16 Og Herren segjer: «Av di Sions døtter briskar seg og gjeng med bratt nakke og spelar med augo, og gjeng og trippar og ringlar med fotringarne sine,
Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
17 so skal Herren gjera kruna skurvut på Sions døtter, og Herren skal nækja deira blygsla.
Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
18 På den dagen tek Herren frå deim all stasen deira: Fotringar, panneband, halssylgjor,
På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
19 øyredobbor, armband, slør,
Kedjor, armspänne, hufvor,
20 hovudpryda, fotkjedor, belte, lukteflaskor, amulettar,
Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
21 fingergull, naseringar,
Ringar, ännespann,
22 høgtidsbunader, kåpor, kasteplagg, pungar,
Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
23 speglar, serkjer, huvor, flor.
Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
24 Og det skal verta illtev i staden for godange, reip i staden for belte, fleinskalle i staden for flettor, sekkjety i staden for høgtidstidsbunad og svidmerke i staden for vænleik.
Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
25 Mennerne dine skal falla for sverd og kjemporne dine i krig.
Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.
26 Og portarne hennar skal gråta og låta, og einsleg sit ho att i gruset.»
Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.
