2 Mosebok 24

1 Og til Moses sagde han: «Stig upp til Herren, du og Aron, og Nadab og Abihu, og sytti av dei øvste i Israel. Medan de endå er langt undan, skal de kasta dykk å gruve,

Och till Mose sade han: Stig upp till Herran, du och Aaron, Nadab och Abihu, och de sjutio äldste i Israel, och tillbeder fjerran.

2 og Moses åleine skal ganga fram til Herren; men dei hine må ikkje ganga fram, og ålmugen må ikkje stiga med honom upp.»

Och Mose nalke sig allena intill Herran, och låt de andra intet nalkas; och folket komme ej heller med honom upp.

3 Då Moses kom og bar upp for folket alle Herrens bod og rettar, då svara heile folket med ein munn: «Alle dei ordi som Herren hev gjeve, vil me halda.»

Mose kom, och förtäljde folkena all Herrans ord, och alla rätter. Då svarade allt folket med ena röst, och sade: All de ord, som Herren sagt hafver, vilje vi göra.

4 So skreiv Moses upp alle Guds bod, og morgonen etter reis han upp i otta, og bygde eit altar innunder fjellet, og reiste tolv minnesteinar for dei tolv Israels-ætterne.

Då skref Mose all Herrans ord, och stod om morgonen bittida upp, och byggde ett altare nedan vid berget, med tolf stodar, efter de tolf Israels slägter;

5 Sidan sende han ut nokre unge menner av Israels-folket, som skulde laga til brennoffer og slagtoffer, og dei henta uksar og ofra takkoffer til Herren.

Och sände dit unga män af Israels barnom, att de skulle offra deruppå bränneoffer och tackoffer Herranom af stutar.

6 Og Moses tok helvti av blodet og hadde i bollarne; og den andre helvti skvette han på altaret.

Och Mose tog hälftena af blodet, och lät det uti ett bäcken; den andra hälftena stänkte han uppå altaret.

7 So tok han sambandsboki og las upp for folket, og dei sagde: «Alt det Herren hev sagt, vil me gjera, og vera lyduge.»

Och tog förbundsens bok, och las henne för folksens öron. Och då de sade: Allt det Herren sagt hafver, vilje vi göra och efterlyda;

8 Då tok Moses blodet og skvette på folket, og sagde: «Sjå dette blodet skal bera vitne um det sambandet som Herren hev gjort med dykk, og som er grunna på alle desse bodi.»

Då tog Mose blodet, och stänkte folket dermed, och sade: Si, detta är förbundsens blod, hvilket Herren med eder gör öfver all dessa orden.

9 Sidan gjekk dei upp, Moses og Aron og Nadab og Abihu og sytti av dei øvste i Israel,

Då stego Mose, Aaron, Nadab och Abihu, och de sjutio äldste af Israel upp;

10 og dei såg Israels Gud; under føterne hans var som ein tram av safirhellor, klåre som himmelen sjølv.

Och sågo Israels Gud. Under hans fötter var såsom en skön saphir, och såsom en himmel, då han klar är.

11 Og han lyfte ikkje handi mot dei utvalde av Israel; dei skoda Gud, og sidan åt dei og drakk.

Och han lät icke sina hand komma öfver de yppersta af Israel. Och då de hade skådat Gud, åto de och drucko.

12 Og Herren sagde til Moses: «Kom upp til meg på fjellet, og ver her eit bil, so skal eg gjeva deg steintavlorne og lovi og bodi, som eg hev skrive upp og vil læra deim.»

Och Herren sade till Mose: Kom upp till mig på berget, och blif der, att jag gifver dig stentaflor, och lag, och budord, de jag skrifvit hafver, hvilka du dem lära skall.

13 Då gjekk Moses i veg med Josva, fylgjesveinen sin, og Moses steig upp på Gudsfjellet.

Då stod Mose upp och hans tjenare Josua, och steg upp på Guds berg.

14 Og til dei øvste i Israel sagde han: «Ver no her og bia på oss, til me kjem attende! Her er Aron og Hur; dei skal vera hjå dykk. Er det nokon som hev ei sak, so kann han ganga til deim.»

Och sade till de äldsta: Blifver här, tilldess vi komme igen till eder; si, Aaron och Hur äro när eder; kommer någon sak på färde, den må I hafva inför dem.

15 So steig Moses upp på fjellet, og skyi sveipte seg tett ikring nuten.

Då nu Mose kom på berget, öfvertäckte en molnsky berget;

16 Herlegdomen åt Herren heldt seg på Sinai, men skyi gøymde nuten i seks dagar. Den sjuande dagen ropa Herren til Moses utor skyi.

Och Herrans härlighet bodde uppå bergena Sinai, och öfvertäckte det med molnskyn i sex dagar. Och han kallade Mose på sjunde dagenom utu skynom.

17 Og herlegdomen åt Herren var å sjå til for augo åt Israels-folket som ein logande eld på fjelltinden.

Och Herrans härlighets anseende var såsom en förtärande eld öfverst på bergena, för Israels barnom.

18 So gjekk Moses inn i skyi, og steig upp på nuten. Og Moses var på fjellet i fyrti dagar og fyrti næter.

Och Mose gick midt in i skyn, och steg på berget; och blef uppå bergena i fyratio dagar, och fyratio nätter.