Predikerens 7

1 Betre godt namn enn god salve, og betre døyande-dagen enn fødedagen.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Betre til syrgjehus ganga enn til gjestebodshus, so visst som det er enden for alle menneskje, og den som liver, skal leggja seg det på hjarta.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Betre gremmelse enn lått, for når andlitet ser ille ut, stend vel til med hjarta.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 Hjarta åt vismenner er i syrgjehus, men hjarta åt dårar er i gledehus.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Betre høyra skjenn av ein vismann enn når nokon høyrer song av dårar.

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 For som tyrnerris sprakar under gryta, soleis er det når dåren lær. - Det og er fåfengd.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 For urett vinning gjer vismann til dåre, og mutor skjemmer ut hjarta.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Betre enden på ei sak enn upphavet, betre tolmodig enn ovmodig.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Ver ikkje for brå i hugen til å gremmast, for gremmelse bur i barmen på dårar.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Seg ikkje: «Korleis hev det seg at dei framfarne dagar var betre enn dei som no er?» For ikkje utav visdom spør du um det.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Visdom er jamgod med ervegods, og ei vinning for deim som ser soli.

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 For ein sit i skuggen av visdomen som i skuggen av pengar, men fyremunen med kunnskap er at visdomen held eigaren sin i live.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Sjå på Guds verk! For kven kann beinka det som han hev gjort krokut?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 På ein god dag skal du vera i godlag, og på ein vond dag skal du tenkja på at Gud hev gjort den og likso vel som hin, av di at menneskja ikkje skal finna noko ulivt etter si avferd.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Alt hev eg set i dei fåfengde dagerne mine: Det hender at ein rettferdig gjeng til grunns tråss i si rettferd, og at ein gudlaus liver lenge tråss i sin vondskap.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Ver ikkje altfor rettferdig, og te deg ikkje for vis! Kvifor vil du tyna deg sjølv?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Ver ikkje altfor gudlaus, og ver ikkje ein dåre? Kvifor vil du døy fyre tidi?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Det er godt at du held fast på det eine og ikkje heller slepper handi av det andre, for den som ottast Gud, han greider seg or alt dette.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 Visdomen gjev vismannen ei sterkare vern enn ti magthavarar i ein by.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 For det finst ikkje eit rettferdigt menneskje på jordi som berre gjer godt og aldri syndar.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Agta ikkje heller på alt det som folk segjer, elles kunde du få høyra din eigen træl banna deg.

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 For du veit med deg sjølv, at du og mange gonger hev banna andre.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Alt dette hev eg røynt ut med visdom. Eg tenkte: «Visdom vil eg vinna!» men han heldt seg langt burte frå meg.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Langt burte er det som til er, og so djupt, so djupt; kven kann nå det?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Eg gav meg til, og hugen gjekk ut på å kjenna og granska og søkja visdom og ettertanke og få vita at gudløysa er dårskap og narreskapen vitløysa.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Då fann eg at kvinna er beiskare enn dauden, for ho er eit net, og hjarta hennar eit garn, og henderne hennar lekkjor. Den som tekkjest Gud, slepp ifrå henne, men syndaren vert hennar fange.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Sjå det fann eg, segjer preikaren, då eg lagde det eine i hop med det andre og vilde koma til ei endelykt:

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Det som eg stødt hev leita etter, men ikkje funne, det er: Ein mann millom tusund hev eg funne, men ei kvinna hev eg ikkje funne millom alle deim.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Berre dette hev eg funne ut, skal du vita, at Gud hev skapt menneskja rett, men dei søkjer mange krokar.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.