< Amos 3 >
1 Høyre dette ordet som Herren hev tala imot dykk, de Israels søner, mot heile den ætti som eg hev ført upp frå Egyptarland:
Pakaiyin nangho douna thu asei hi ngai jun, Vo Israel leh Judah mite, keiman Egypt gam’a kon’a kahin puidoh na insung pumpi douna-a kisei ahi.
2 Dykk einast kannast ved av alle ætter på jordi. Difor eg heimsøkjer dykk for alt det vonde de hev gjort.
“Leiset chung mihem insung jouse lah’a, keiman nangho bou kahet nahiuve. Hijeh’a chu na themmo nau jouse chung’a, tei tu ding nahiuve”
3 Gjeng tvo-eine saman tru, utan dei samstelte vart?
Ajotna ding mun kihoutoh masa louva, mini lampi khat’a kijot khom thei mong hinam?
4 Tru løva burar i skogen utan eit rov det gjeld? Let ungløva høyra sitt mål, når i hola ho ligg, utan ho fengdi fekk?
Neh ding kimat masah louva, gammang noija sakei bahkai hutum ngai am? Chuleh aneh ding ima kimat louva, sakei bahkai nou jong peng mong hinam?
5 Tru fuglen i snara på jordi fell, utan at snara er uppsett? Tru vel at glefsa sprett att, utan at noko sit fast?
Anchah beija kikam thang’a, vacha oh thei mong ding ham? Achonpil umlouva tol’a thang kikam chu kipil thei ding ham?
6 Eller ljomar luren i by, utan at folket fær støkk? Eller hender ulukka i by, utan at Herren hev gjort det?
Gal ginna pengkul kimut teng, khopi mite tija louva umthei ding ham? Pakaiyin abol louva ahileh khopi chung’a thilse moh lhun thei ding ham?
7 For ikkje gjer Herren, Herren nokon ting, utan han tenarom sine, profetom, forkynner si løynråd.
Dihtah mong in, Hatchungnung Pakaiyin, alhacha themgao ho henga phongdoh masa louvin, imacha aguh in abol hih hel e.
8 Når løva mun bura, kven må ikkje ræddast? Når han talar Herren, Herren, kven vert ikkje då profet?
Sakei bahkai akitumtai, hijeh chun, koiham akicha lou ding? Hatchungnung Pakaiyin thu asei tai, hijeh chun, koiham Pakai thuseiphong jal lou ding?
9 Rope ut yver Asdod borger og yver borger i Egyptarland: «Dykk samle på Samariafjelli og sjå kor fælt eit ståk der er, og valdsverk som der råder!»
Hiche thuhi, Ashdod mipite leh lamkaite heng’a phongjal un, chuleh Egypt gamsung a milen milal ho heng’a sei phong leuvin. Tun, nangho Samaria leh akimvel’a molchung dung a hung kikhom uvin lang, Israel mite kibol gentheina leh acheh chao nau hi hungve uvin” ati.
10 Dei hev ikkje vit på framferd rett, segjer Herren, dei som haugar valdsverk og tjon i borgerne sine i hop.
Pakaiyin aseiye, “Kamiten thudihtah’a thil bolje ahaimiltauve. Akulpi hou jong, pumhat leh guchat’a kichom khom nei leh gou dimset in akholkhom tauvin ahi.
11 Difor, so segjer Herren, Herren: Fiendar herset ditt land. Di magt skal støytast i knas, dine borger plundrast.
Hijeh chun Hatchungnung Pakaiyin aseiye, “Melma na kidoupi khat ahung kon’e. Aman gamsung pumpi aumchah kheh ding, kivenna pal ho jong aloichim ding, chuleh akulpiu jouse jong asuh chim ding ahi.”
12 So segjer Herren: Som hyrdingen friar frå løvegap eit par bein ell’ ein øyrelapp, so bergast dei skal, dei Israels-søner, som i Samaria sit i sofa-krå, på putebenk.
Pakaiyin hitin aseiye, “Kelngoi chingpan sakei bahkai kam sunga kon’a kalngoi huhdoh agot’a, akeng teni leh abilkol khatseh bou achulhah ham ham ji bang a, Samaria khopi a nomsa tah’a cheng Israel chate leh Damascus khomite chu, alupnau jalkhun ningchong kah’a abong abaiya kiloidoh ding ahiuve.
13 Høyr og vitna mot Jakobs hus! segjer Herren, Herren, allhers Gud:
“Ngai uvin, chuleh Israel dounan gamsung pumpia thu gasei jun,” tin, Pakai, van Pathen chun aseiye.
14 Den dagen eg straffar Israel brot, då straffar eg Betels altar, og altarhorni vert hogne, og dei skal falla til jordi.
Hche nikho chuleh keiman achonset jal’a Israel chu talen ka matsah ding, Bethel kho’a milimdoi maicham’a saki ka satlhah’a, chuleh maicham phung jong ka suhmang ding ahi.
15 Eg vinterstova hogg ned, sumarstova med. Filsbeinssalar skal falla, og mange hus skal verta øydde, segjer Herren.
Chuleh mihaosa hon phalbi-in ding’a asah’u innom tah ho leh nipilai-in dinga asah’u inho jong, chuleh saiha-a kisa leng inpiho jong abon’a ka suhmang ding ahi.