1 Krønikebok 16
1 Då dei hadde ført Guds kista inn, sette dei henne i tjeldet som David hadde sett upp åt henne; deretter bar dei fram brennoffer og takkoffer for Guds åsyn.
Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.
2 Og då David hadde ofra brennofferet og takkofferet, velsigna han folket i Herrens namn.
När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.
3 Og til kvar og ein av alle israelitarne, både kar og kvinna, skifte han ut ein brødleiv, eit stykke kjøt og ei rosinkaka.
Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
4 Og han sette sume levitar til å gjera tenesta framfor Herrens kista, at dei skulde prisa, takka og lova Herren, Israels Gud.
Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
5 Asaf var den fremste, og Zakarja næst etter honom, og so Je’iel, Semiramot, Jehiel og Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom og Je’iel med harpor og cithrar, og Asaf skulde slå på cymblar.
Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.
6 Men prestarne Benaja og Jahaziel skulde standa stendigt med trompetarne sine framfor Guds sambandskista.
Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.
7 Den dagen var det at David fyrst fastsette den skipnaden at dei ved Asaf og brørne hans skulde prisa Herren på denne visi:
På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
8 «Prisa Herren, kalla på hans namn! Forkynn millom folkeslagi hans storverk!
»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
9 Syng for honom, syng honom lov! Tala um alle hans under!
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
10 Rosa dykk av hans heilage namn, hjarta glede seg hjå deim som søkjer Herren!
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
11 Spør etter Herren og hans magt, søk hans åsyn alltid!
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
12 Kom i hug hans under som han hev gjort, hans undergjerningar og domsordi frå hans munn,
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
13 de etterkomarar av Israel, hans tenar, søner åt Jakob, hans utvalde.
I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
14 Han er Herren, vår Gud; yver all jordi gjeng hans domar.
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
15 Kom æveleg i hug hans pakt, det ord han sette fast for tusund ætter,
Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
16 den pakt han gjorde med Abraham, og hans eid til Isak!
på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.
17 Han gjorde det til ein rett for Jakob, for Israel til ein æveleg pakt,
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
18 med di han sagde: «Deg vil eg gjeva Kana’ans land til arvlut, »
han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'
19 då de var ein liten flokk, få og framande der.
Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.
20 Og dei vandra frå folk til folk, frå eitt rike til eit anna folk.
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.
21 Han let ikkje nokon få gjera valdsverk mot deim, og han refste kongar for deira skuld:
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
22 «Rør ikkje deim eg hev salva, og gjer ikkje vondt med mine profetar!»
'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'
23 Syng for Herren, all jordi! Forkynn frå dag til dag hans frelsa!
Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
24 Fortel millom heidningar hans æra, millom alle folkeslag hans under!
Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
25 For Herren er stor og mykje lovsungen, og skræmeleg er han framfor alle gudar.
Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.
26 For alle gudar hjå folki er avgudar; men Herren hev gjort himmelen.
Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
27 Høgd og herlegdom er for hans åsyn, styrke og gleda er på hans stad.
Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.
28 Gjev Herren, de folkeætter, gjev Herren æra og magt!
Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
29 Gjev Herren hans namns æra, tak gåvor med og kom for hans åsyn, tilbed Herren i heilagt skrud!
given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.
30 Skjelv for hans åsyn, all jordi! Jordriket stend fast; det let seg ikkje rikka.
Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.
31 Himmelen glede seg, og jordi fagne seg, og dei skal segja millom heidningarne: «Herren er konge.»
Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'
32 Havet dure og alt som i det er! Marki frygde seg og alt det som på marki er!
Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;
33 Då fegnast trei i skogen for Herrens åsyn; for han kjem og skal døma jordi.
ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
34 Prisa Herren, for han er god, for æveleg varer hans miskunn!
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,
35 Og seg: «Frels oss, du vår Frelse-Gud, og samla oss og fria oss ut frå heidningarne, so me kann prisa ditt heilage namn, rosa oss av ditt lov!»
och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'
36 Lova vere Herren, Israels Gud, frå æva og til æva!» Og alt folket sagde amen og lova Herren.
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.
37 Og der, framfor Herrens sambandskista, gav han Asaf og brørne hans det yrket, at dei stendigt skulde gjera tenesta framfor kista, soleis som det var fastsett for kvar dag.
Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.
38 Men Obed-Edom og brørne deira var åtte og seksti i tal, og Obed-Edom Jeditunsson og Hosa sette han til dørvaktarar.
Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 Og pesten Sadok og brørne hans, prestarne, sette han framfor Herrens hus på offerhaugen i Gibeon,
Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
40 at dei stendigt skulde ofra åt Herren brennoffer på brennofferaltaret, morgon og kveld, og gjera alt det som var fyresagt i Herrens lov, som han hadde sett for Israel.
för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
41 Og i lag med deim var Heman og Jedutun og dei andre utvalde som var nemnde, at dei skulde lova Herren, av di hans miskunn varer æveleg.
och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.
42 Og trompetarne og cymblarne åt spelemennerne vart gøymde hjå Heman og Jedutun, og like eins andre spelgogner som høyrde gudstenesta til. Og Jedutuns-sønerne gjorde han til dørvaktarar.
Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Deretter gjekk heile lyden heim, kvar til sitt; men David snudde heim att, vilde helsa på husfolket sitt.
Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
