1 Krønikebok 16

1 Då dei hadde ført Guds kista inn, sette dei henne i tjeldet som David hadde sett upp åt henne; deretter bar dei fram brennoffer og takkoffer for Guds åsyn.

Då de båro Guds ark in, satte de honom uti tabernaklet, som David honom beredt hade; och offrade bränneoffer och tackoffer för Gudi.

2 Og då David hadde ofra brennofferet og takkofferet, velsigna han folket i Herrens namn.

Och då David hade fullkomnat bränneoffren och tackoffren, välsignade han folket i Herrans Namn;

3 Og til kvar og ein av alle israelitarne, både kar og kvinna, skifte han ut ein brødleiv, eit stykke kjøt og ei rosinkaka.

Och utskifte hvarjom och enom i Israel, både man och qvinno, ett stycke bröd, och kött, och ett mätt vin.

4 Og han sette sume levitar til å gjera tenesta framfor Herrens kista, at dei skulde prisa, takka og lova Herren, Israels Gud.

Och han satte inför Herrans ark några Leviter till tjenare, att de skulle prisa, tacka och lofva Herran Israels Gud;

5 Asaf var den fremste, og Zakarja næst etter honom, og so Je’iel, Semiramot, Jehiel og Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom og Je’iel med harpor og cithrar, og Asaf skulde slå på cymblar.

Nämliga Assaph den första, Zacharia den andra, Jegiel, Semiramoth, Jehiel, Mattithia, Eliab, Benaja, ObedEdom; och Jegiel med psaltare och harpor; men Assaph med klingande cymbaler;

6 Men prestarne Benaja og Jahaziel skulde standa stendigt med trompetarne sine framfor Guds sambandskista.

Och Benaja och Jahasiel, Presterna, med trummeter, alltid för Guds förbunds ark.

7 Den dagen var det at David fyrst fastsette den skipnaden at dei ved Asaf og brørne hans skulde prisa Herren på denne visi:

På den tiden beställde David i förstone att tacka Herranom, genom Assaph och hans bröder:

8 «Prisa Herren, kalla på hans namn! Forkynn millom folkeslagi hans storverk!

Tacker Herranom, prediker hans Namn; förkunner ibland folken hans verk.

9 Syng for honom, syng honom lov! Tala um alle hans under!

Sjunger honom, speler, och taler om all hans under.

10 Rosa dykk av hans heilage namn, hjarta glede seg hjå deim som søkjer Herren!

Lofver hans helga Namn; deras hjerta fröjde sig, som söka Herran.

11 Spør etter Herren og hans magt, søk hans åsyn alltid!

Söker efter Herran, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

12 Kom i hug hans under som han hev gjort, hans undergjerningar og domsordi frå hans munn,

Tänker på hans under, som han gjort hafver; på hans under, och hans ord;

13 de etterkomarar av Israel, hans tenar, søner åt Jakob, hans utvalde.

I Israels hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

14 Han er Herren, vår Gud; yver all jordi gjeng hans domar.

Han är Herren vår Gud, han dömer i allo verldene.

15 Kom æveleg i hug hans pakt, det ord han sette fast for tusund ætter,

Kommer ihåg hans förbund evinnerliga; hvad han utlofvat hafver i tusende slägter;

16 den pakt han gjorde med Abraham, og hans eid til Isak!

Hvilket han gjort hafver med Abraham, och hans ed med Isaac.

17 Han gjorde det til ein rett for Jakob, for Israel til ein æveleg pakt,

Och han satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund,

18 med di han sagde: «Deg vil eg gjeva Kana’ans land til arvlut, »

Och sade: Jag skall gifva dig Canaans land, edar arfvedels lott.

19 då de var ein liten flokk, få og framande der.

Då de få och ringa voro, och främlingar derinne;

20 Og dei vandra frå folk til folk, frå eitt rike til eit anna folk.

Och de drogo ifrå det ena folket till det andra, och utur ett rike bort till ett annat folk;

21 Han let ikkje nokon få gjera valdsverk mot deim, og han refste kongar for deira skuld:

Han lät ingen göra dem skada; och för deras skull straffade han Konungar;

22 «Rør ikkje deim eg hev salva, og gjer ikkje vondt med mine profetar!»

Kommer icke vid mina smorda; och görer intet ondt mina Propheter.

23 Syng for Herren, all jordi! Forkynn frå dag til dag hans frelsa!

Sjunger Herranom all land; förkunner dageliga hans salighet.

24 Fortel millom heidningar hans æra, millom alle folkeslag hans under!

Förtäljer ibland Hedningarna hans härlighet; och hans under ibland folken.

25 For Herren er stor og mykje lovsungen, og skræmeleg er han framfor alle gudar.

Ty Herren är stor, och fast loflig; och underlig öfver alla gudar.

26 For alle gudar hjå folki er avgudar; men Herren hev gjort himmelen.

Förty alle Hedningars gudar äro afgudar; men Herren hafver gjort himmelen.

27 Høgd og herlegdom er for hans åsyn, styrke og gleda er på hans stad.

Det står härliga och kosteliga till för honom, och går krafteliga och gladeliga till i hans rum.

28 Gjev Herren, de folkeætter, gjev Herren æra og magt!

Bärer fram Herranom, I folk; bärer fram Herranom äro och magt.

29 Gjev Herren hans namns æra, tak gåvor med og kom for hans åsyn, tilbed Herren i heilagt skrud!

Bärer fram Herrans Namne äro; bärer fram skänker, och kommer för honom, och tillbeder Herran i heligo prydelse.

30 Skjelv for hans åsyn, all jordi! Jordriket stend fast; det let seg ikkje rikka.

All verlden frukte för honom; han hafver befäst jordena, så att hon intet röres.

31 Himmelen glede seg, og jordi fagne seg, og dei skal segja millom heidningarne: «Herren er konge.»

Fröjde sig himmelen, och jorden vare glad; och man må säga ibland Hedningarna, att Herren är rådandes.

32 Havet dure og alt som i det er! Marki frygde seg og alt det som på marki er!

Hafvet dåne, och hvad deruti är; och marken vare glad, och hvad deruppå är.

33 Då fegnast trei i skogen for Herrens åsyn; for han kjem og skal døma jordi.

Fröjde sig all trä i skogen för Herranom: ty han kommer till att döma jordena.

34 Prisa Herren, for han er god, for æveleg varer hans miskunn!

Tacker Herranom, ty han är god, och hans barmhertighet varar evinnerliga.

35 Og seg: «Frels oss, du vår Frelse-Gud, og samla oss og fria oss ut frå heidningarne, so me kann prisa ditt heilage namn, rosa oss av ditt lov!»

Och säger: Hjelp oss, Gud vår Frälsare, och församla oss, och hjelp oss ifrå Hedningarna, att vi måge tacka dino helgo Namne, och lofsäga dig.

36 Lova vere Herren, Israels Gud, frå æva og til æva!» Og alt folket sagde amen og lova Herren.

Lofvad vare Herren Israels Gud, ifrån evighet till evighet; och allt folket säge Amen, och lofve Herran.

37 Og der, framfor Herrens sambandskista, gav han Asaf og brørne hans det yrket, at dei stendigt skulde gjera tenesta framfor kista, soleis som det var fastsett for kvar dag.

Alltså lät han der för Herrans förbunds ark Assaph och hans bröder, till att tjena inför arken alltid, och hvar dag i sitt dagsverk;

38 Men Obed-Edom og brørne deira var åtte og seksti i tal, og Obed-Edom Jeditunsson og Hosa sette han til dørvaktarar.

Men ObedEdom och hans bröder, åtta och sextio; och ObedEdom, Jeduthuns son, och Hosa till dörravaktare;

39 Og pesten Sadok og brørne hans, prestarne, sette han framfor Herrens hus på offerhaugen i Gibeon,

Och Zadok Presten, och hans bröder Presterna, lät han inför Herrans tabernakel, på höjdene i Gibeon;

40 at dei stendigt skulde ofra åt Herren brennoffer på brennofferaltaret, morgon og kveld, og gjera alt det som var fyresagt i Herrens lov, som han hadde sett for Israel.

Att de dageliga skulle göra Herranom bränneoffer, uppå bränneoffrens altare, om morgon och afton, såsom skrifvet står uti Herrans lag, som han Israel budit hade;

41 Og i lag med deim var Heman og Jedutun og dei andre utvalde som var nemnde, at dei skulde lova Herren, av di hans miskunn varer æveleg.

Och med dem Heman och Jeduthun, och de andra utvalda, som vid namn benämnde voro, till att tacka Herranom, att hans barmhertighet varar evinnerliga;

42 Og trompetarne og cymblarne åt spelemennerne vart gøymde hjå Heman og Jedutun, og like eins andre spelgogner som høyrde gudstenesta til. Og Jedutuns-sønerne gjorde han til dørvaktarar.

Och med dem Heman och Jeduthun, med trummeter och cymbaler, till att klinga, och med Guds strängaspel. Men Jeduthuns söner gjorde han till dörravaktare.

43 Deretter gjekk heile lyden heim, kvar til sitt; men David snudde heim att, vilde helsa på husfolket sitt.

Alltså drog allt folket sin väg, hvar och en i sitt hus. Drog också David bort till att välsigna sitt hus.