Salomos Høisang 7

1 Hvor fagert du skrider frem i dine sko, du høvdingdatter! Dine lenders rundinger er som smykker, et verk av kunstnerhånd.

Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.

2 Ditt liv er som et rundt beger; gid det aldri må være uten vin! Din midje er som en hvetedynge, omhegnet av liljer.

Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.

3 Dine bryster er som to rådyrkalver, tvillinger av et rådyr.

Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;

4 Din hals er som elfenbenstårnet, dine øine som vanndammene i Hesbon ved Batrabbims port, din nese som Libanon-tårnet, som skuer ut mot Damaskus.

Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;

5 Ditt hode hever sig likesom Karmel; ditt bølgende hår er som purpur; kongen er fanget i dine lokker.

Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.

6 Hvor fager du er, og hvor herlig du kjærlighet i din fryd!

Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!

7 Med din ranke vekst ligner du en palme, og dine bryster er som druer.

Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.

8 Jeg sier: Jeg vil stige op i palmetreet, ta fatt i dets grener. Måtte dine bryster være som vintreets druer, din ånde som duften av epler

Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;

9 og din gane som edel vin! - Den som glir lett ned for min elskede, som får sovendes leber til å tale.

Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.

10 Jeg hører min elskede til, og til mig står hans attrå.

Min vän är min, och han håller sig ock till mig.

11 Kom, min elskede, la oss gå ut på marken, la oss bli natten over i landsbyene!

Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;

12 La oss årle gå til vingårdene, la oss se om vintreet har satt skudd, om blomstene er sprunget ut, om granatepletrærne blomstrer! Der vil jeg gi dig min kjærlighet.

Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.

13 Alrunene dufter, og over våre dører er alle slags kostelige frukter, både nye og gamle. Min elskede! Jeg har gjemt dem til dig.

Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.