Romerne 3
1 Hvad fortrin har da jøden? eller hvad gagn er det i omskjærelsen?
Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig?
2 Meget i alle måter; først og fremst det at Guds ord blev dem betrodd.
Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver.
3 For hvorledes er det? om somme var utro, skulde da deres utroskap gjøre Guds troskap til intet?
Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet?
4 Langt derifra! la det stå fast at Gud er sanndru, men hvert menneske en løgner, som skrevet er: At du må kjennes rettferdig i dine ord og vinne når du fører din sak.
Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes.
5 Men dersom vår urettferdighet viser Guds rettferdighet, hvad skal vi da si? Er vel Gud urettferdig når han fører sin vrede over oss? Jeg taler på menneskelig vis.
Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt.
6 Langt derifra! hvorledes kunde Gud da dømme verden?
Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena?
7 Ja, men dersom Guds sanndruhet ved min løgn åpenbarte sig rikelig til hans ære, hvorfor blir da jeg enda dømt som en synder?
Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?
8 Og skal vi da ikke - som vi spottes for, og som nogen sier at vi lærer - gjøre det onde forat det gode kan komme derav? Rettferdig er den dom som treffer slike.
Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt.
9 Hvad da? har vi nogen fordel? Nei, aldeles ikke; vi har jo før anklaget både jøder og grekere for at de alle sammen er under synd,
Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd;
10 som skrevet er: Det finnes ikke en rettferdig, enn ikke en;
Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en.
11 det finnes ikke en som er forstandig; det finnes ikke en som søker Gud;
Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud.
12 alle er avveket; alle til hope er de blitt uduelige; det finnes ikke nogen som gjør godt, det finnes ikke en eneste.
Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en.
13 Deres strupe er en åpnet grav; med sine tunger gjorde de svik, ormegift er under deres leber.
Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar.
14 Deres munn er full av forbannelse og bitterhet.
Deras mun är full med bannor och bitterhet;
15 Deres føtter er snare til å utøse blod;
Deras fötter snare till att utgjuta blod;
16 ødeleggelse og usælhet er det på deres veier,
Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;
17 og freds vei kjenner de ikke.
Och fridsens väg veta de icke.
18 Det er ikke gudsfrykt for deres øine.
Guds räddhåge är icke för deras ögon.
19 Men vi vet at alt det som loven sier, det taler den til dem som har loven, forat hver munn skal lukkes og hele verden bli skyldig for Gud,
Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda;
20 siden intet kjød blir rettferdiggjort for ham ved lov-gjerninger; for ved loven kommer syndens erkjennelse.
Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena.
21 Men nu er Guds rettferdighet, som loven og profetene vidner om, åpenbaret uten loven,
Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna;
22 det vil si Guds rettferdighet ved troen på Jesus Kristus for alle og over alle som tror. For det er ingen forskjell;
Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad.
23 alle har syndet og fattes Guds ære,
Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi;
24 og de blir rettferdiggjort uforskyldt av hans nåde ved forløsningen i Kristus Jesus,
Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är;
25 som Gud stilte til skue i hans blod, som en nådestol ved troen, for å vise sin rettferdighet, fordi han i sin langmodighet hadde båret over med de synder som før var gjort -
Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod;
26 for å vise sin rettferdighet i den tid som nu er, så han kunde være rettferdig og gjøre den rettferdig som har troen på Jesus.
Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro.
27 Hvor er så vår ros? Den er utelukket. Ved hvilken lov? Gjerningenes? Nei, ved troens lov.
Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag.
28 For vi holder for at mennesket blir rettferdiggjort ved troen, uten lov-gjerninger.
Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar.
29 Eller er Gud bare jøders Gud? er han ikke også hedningers? Jo, han er også hedningers,
Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas;
30 så sant Gud er én, og han rettferdiggjør de omskårne av troen og de uomskårne ved troen.
Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona.
31 Ophever vi da loven ved troen? Langt derifra! vi stadfester loven.
Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.
