Romerne 12

1 Jeg formaner eder altså, brødre, ved Guds miskunn at I fremstiller eders legemer som et levende, hellig, Gud velbehagelig offer - dette er eders åndelige gudstjeneste -

Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

2 og skikk eder ikke like med denne verden, men bli forvandlet ved fornyelsen av eders sinn, så I kan prøve hvad som er Guds vilje: det gode og velbehagelige og fullkomne! (aiōn g165)

Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)

3 For ved den nåde som er mig gitt, sier jeg til enhver iblandt eder at han ikke skal tenke høiere enn han bør tenke, men tenke så at han tenker sindig, alt efter som Gud har tilmålt enhver hans mål av tro.

Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

4 For likesom vi har mange lemmer på ett legeme, men ikke alle lemmene har samme gjerning,

Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

5 således er vi mange ett legeme i Kristus, men hver for sig er vi hverandres lemmer.

Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

6 Og da vi har ulike nådegaver, alt efter den nåde som er oss gitt, så la oss, om vi har profetisk gave, bruke den efter som vi har tro til,

Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

7 eller om vi har en tjeneste, ta vare på tjenesten, eller om en er lærer, på lærdommen,

Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

8 eller om en skal formane, på formaningen; den som utdeler, gjøre det med ærlig hu; den som er forstander, være det med iver; den som gjør barmhjertighet, gjøre det med glede!

Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

9 Kjærligheten være uten skrømt; avsky det onde, hold fast ved det gode!

Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

10 Vær ømhjertede mot hverandre i broderkjærlighet; kappes om å hedre hverandre!

Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

11 Vær ikke lunkne i eders iver; vær brennende i ånden; tjen Herren!

Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12 Vær glade i håpet, tålmodige i trengselen, vedholdende i bønnen.

Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

13 Ta eder av de hellige i deres trang; legg vinn på gjestfrihet!

Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

14 Velsign dem som forfølger eder; velsign, og forbann ikke!

Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

15 Gled eder med de glade, og gråt med de gråtende!

Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

16 Ha ett sinnelag mot hverandre; attrå ikke det høie, men hold eder gjerne til det lave; vær ikke selvkloke!

Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

17 Gjengjeld ikke nogen ondt med ondt; legg vinn på det som godt er, for alle menneskers åsyn!

Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

18 Såfremt det er mulig, da hold I på eders side fred med alle mennesker!

Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

19 Hevn eder ikke selv, mine elskede, men gi vreden rum! for det er skrevet: Mig hører hevnen til, jeg vil gjengjelde, sier Herren.

Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

20 Om da din fiende hungrer, så gi ham å ete; om han tørster, gi ham å drikke! for når du gjør dette, sanker du gloende kull på hans hode.

Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

21 La dig ikke overvinne av det onde, men overvinn det onde med det gode!

Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.