Salmenes 81
1 Til sangmesteren, efter Gittit; av Asaf. Juble for Gud, vår styrke, rop med glede for Jakobs Gud!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Stem i sang og la pauken lyde, den liflige citar tillikemed harpen!
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Støt i basun i måneden, ved fullmånen, på vår høitids dag!
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For det er en lov for Israel, en rett for Jakobs Gud.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Han satte det til et vidnesbyrd i Josef da han drog ut gjennem Egyptens land. - Jeg hørte en røst som jeg ikke kjente:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 Jeg fridde hans skulder fra byrden, hans hender slapp fri fra bærekurven.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 I nøden ropte du, og jeg fridde dig ut; jeg svarte dig, skjult i tordenskyen, jeg prøvde dig ved Meriba-vannene. (Sela)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Hør, mitt folk, og jeg vil vidne for dig! Israel, o, at du vilde høre mig:
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Det skal ikke være nogen fremmed gud hos dig, og du skal ikke tilbede utlendingens gud.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Jeg er Herren din Gud, som førte dig op av Egyptens land; lukk din munn vidt op, at jeg kan fylle den!
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Men mitt folk hørte ikke min røst, og Israel vilde ikke lyde mig.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Så lot jeg dem fare i sitt hjertes hårdhet, forat de skulde vandre i sine egne onde råd.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 O, at mitt folk vilde høre mig, og at Israel vilde vandre på mine veier!
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Om en liten stund vilde jeg da ydmyke deres fiender og vende min hånd imot deres motstandere.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 De som hater Herren, skulde smigre for dem, og deres tid skulde vare evindelig.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 Og han skulde fø dem med den beste hvete, og jeg skulde mette dig med honning fra klippen.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
