Salmenes 80
1 Til sangmesteren; efter "Liljer"; et vidnesbyrd av Asaf; en salme. Israels hyrde, vend øret til, du som fører Josef som en hjord! Du som troner over kjerubene, åpenbar dig i herlighet!
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Vekk op ditt velde for Efra'im og Benjamin og Manasse, og kom oss til frelse!
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 Gud, reis oss op igjen, og la ditt åsyn lyse, så vi blir frelst!
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 Herre, Gud, hærskarenes Gud hvor lenge har du latt din vrede ryke uten å ense ditt folks bønn!
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 Du har gitt dem tårebrød å ete og tårer å drikke i fullt mål.
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Du gjør oss til en trette for våre naboer, og våre fiender spotter med lyst.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 Gud, hærskarenes Gud, reis oss op igjen, og la ditt åsyn lyse, så vi blir frelst!
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Et vintre tok du op fra Egypten, du drev hedningefolk ut og plantet det.
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Du ryddet op for det, og det festet sine røtter og fylte landet.
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 Fjell blev skjult av dets skygge, og Guds sedrer av dets grener.
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 Det strakte ut sine grener til havet og sine skudd bort imot elven.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Hvorfor har du revet ned dets hegn, så alle de som går forbi på veien, plukker av det?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 Svinet fra skogen gnager på det, og hvad som rører sig på marken, eter av det.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 Gud, hærskarenes Gud, vend tilbake, sku ned fra himmelen og se og ta dig av dette vintre
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 og vern om det som din høire hånd har plantet, og om den sønn du har utvalgt dig!
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 Det er brent med ild, det er avhugget; for ditt åsyns trusel går de under.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 La din hånd være over den mann som er ved din høire hånd, over den menneskesønn du har utvalgt dig,
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 så vil vi ikke vike fra dig! Gjør oss levende igjen, så vil vi påkalle ditt navn!
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Herre, Gud, hærskarenes Gud, reis oss op igjen, la ditt åsyn lyse, så vi blir frelst!
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
