Salmenes 77

1 Til sangmesteren, for Jedutun; av Asaf; en salme. Min røst er til Gud, og jeg vil rope; min røst er til Gud, og han vil vende øret til mig.

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 På min nøds dag søker jeg Herren; min hånd er utrakt om natten og blir ikke trett, min sjel vil ikke la sig trøste.

Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

3 Jeg vil komme Gud i hu og sukke; jeg vil gruble, og min ånd vansmekter. (Sela)

När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

4 Du holder mine øine oppe i nattevaktene; jeg er urolig og taler ikke.

Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

5 Jeg tenker på fordums dager, på de lengst fremfarne år.

Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

6 Jeg vil komme i hu mitt strengespill om natten, i mitt hjerte vil jeg gruble, og min ånd ransaker.

Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

7 Vil da Herren forkaste i all evighet, og vil han ikke mere bli ved å vise nåde?

Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

8 Er det for all tid ute med hans miskunnhet? er hans løfte blitt til intet slekt efter slekt?

Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

9 Har Gud glemt å være nådig? Har han i vrede tillukket sin barmhjertighet? (Sela)

Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

10 Jeg sier: Dette er min plage, det er år fra den Høiestes høire hånd.

Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

11 Jeg vil forkynne Herrens gjerninger; for jeg vil komme dine under i hu fra fordums tid.

Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

12 Og jeg vil eftertenke alt ditt verk, og på dine store gjerninger vil jeg grunde.

Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

13 Gud! Din vei er i hellighet; hvem er en gud stor som Gud?

Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

14 Du er den Gud som gjør under; du har kunngjort din styrke blandt folkene.

Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

15 Du har forløst ditt folk med velde, Jakobs og Josefs barn. (Sela)

Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

16 Vannene så dig, Gud, vannene så dig, de bevet, ja avgrunnene skalv.

Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

17 Skyene utøste vann, himlene lot sin røst høre, ja dine piler fløi hit og dit.

De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

18 Din tordens røst lød i stormhvirvelen, lyn lyste op jorderike, jorden bevet og skalv.

Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

19 Gjennem havet gikk din vei, og dine stier gjennem store vann, og dine fotspor blev ikke kjent.

Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

20 Du førte ditt folk som en hjord ved Moses' og Arons hånd.

Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.