Salmenes 74
1 En læresalme av Asaf. Hvorfor, Gud, har du forkastet oss for evig tid? Hvorfor ryker din vrede mot den hjord du før?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Kom i hu din menighet, som du vant din i fordums tid, som du gjenløste til å være din arvs stamme, Sions berg, hvor du tok bolig!
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Opløft dine trin til de evige grushoper! Alt har fienden fordervet i helligdommen.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Dine motstandere har brølt midt i ditt forsamlingshus; de har satt sine egne tegn op til tegn.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Det var et syn som når økser løftes i tykke skogen.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Og nu, alt det som fantes av billedverk, det slo de sønder med øks og hammer.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 De har satt ild på din helligdom; like til grunnen har de vanhelliget ditt navns bolig.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 De har sagt i sitt hjerte: Vi vil ødelegge dem alle tilsammen! De har opbrent alle Guds forsamlingshus i landet.
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Våre egne tegn ser vi ikke; det er ikke nogen profet mere, ikke nogen hos oss som vet hvor lenge det skal vare.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Hvor lenge, Gud, skal motstanderen håne, fienden forakte ditt navn evindelig?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Hvorfor drar du din hånd, din høire hånd tilbake? Ta den ut av din barm og ødelegg!
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Gud er dog min konge fra fordums tid, han som skaper frelse på den vide jord.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Du er den som skilte havet med din styrke, knuste dragenes hoder på vannene.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Du sønderslo Leviatans hoder, du gav den til føde for ørkenens folk.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Du lot kilde og bekk bryte frem, du uttørket evige strømmer.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Dig hører dagen til, dig også natten; du har skapt himmellysene og solen.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Du har fastsatt alle jordens grenser; sommer og vinter - du har dannet dem.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Kom dette i hu: Fienden har hånet Herren, og et dårlig folk har foraktet ditt navn!
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Overgi ikke din turteldue til den mordlystne skare, glem ikke dine elendiges skare evindelig!
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Se til pakten! For landets mørke steder er fulle av volds boliger.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 La ikke den undertrykte vende tilbake med skam, la den elendige og fattige love ditt navn!
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Reis dig, Gud, før din sak, kom i hu at du blir hånet av dåren hele dagen!
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Glem ikke dine fienders røst, dine motstanderes bulder, som stiger op all tid!
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
