Salmenes 66
1 Til sangmesteren; en sang, en salme. Rop med fryd for Gud, all jorden!
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
2 Syng ut hans navns ære, gi ham ære til hans pris!
Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
3 Si til Gud: Hvor forferdelige er dine gjerninger! For din store makts skyld skal dine fiender hykle for dig.
Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
4 All jorden skal tilbede dig og lovsynge dig, de skal lovsynge ditt navn. (Sela)
All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
5 Kom og se Guds gjerninger! Han er forferdelig i gjerning mot menneskenes barn.
Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
6 Han gjorde havet om til tørt land, gjennem strømmen gikk de til fots; der gledet vi oss i ham.
Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7 Han hersker med sitt velde evindelig, hans øine gir akt på hedningene; de gjenstridige må ikke ophøie sig. (Sela)
Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
8 I folkeslag, lov vår Gud og forkynn hans pris med høi røst,
Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9 han som holdt vår sjel i live og ikke lot vår fot vakle!
Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10 For du prøvde oss, Gud, du renset oss, likesom de renser sølv.
Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11 Du førte oss inn i et garn, du la en trykkende byrde på våre lender.
Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12 Du lot mennesker fare frem over vårt hode; vi kom i ild og i vann. Men du førte oss ut til vederkvegelse.
Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13 Jeg vil gå inn i ditt hus med brennoffer, jeg vil gi dig det jeg har lovt,
Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14 det som gikk over mine leber, og som min munn talte i min nød.
Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15 Jeg vil ofre dig brennoffere av fett kveg med duft av værer; jeg vil ofre okser tillikemed bukker. (Sela)
Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
16 Kom, hør, alle I som frykter Gud; jeg vil fortelle hvad han har gjort mot min sjel.
Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
17 Til ham ropte jeg med min munn, og lovsang var under min tunge.
Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
18 Hadde jeg urett for øie i mitt hjerte, så vilde Herren ikke høre.
Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
19 Men Gud har hørt, han har aktet på mitt bønnerop.
Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
20 Lovet være Gud, som ikke avviste min bønn og ikke tok sin miskunnhet fra mig!
Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
