Salmenes 62

1 Til sangmesteren, for Jedutun; en salme av David. Bare i håp til Gud er min sjel stille; fra ham kommer min frelse.

En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

2 Han alene er min klippe og min frelse, min borg, jeg skal ikke rokkes meget.

Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

3 Hvor lenge vil I alle storme løs på en mann, bryte ham ned som en mur som heller, et gjerde som støtes om?

Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

4 De rådslår bare om å styrte ham ned fra hans høihet, de har sin lyst i løgn; med sin munn velsigner de, men i sitt hjerte forbanner de. (Sela)

De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

5 Bare i håp til Gud vær stille, min sjel! for fra ham kommer mitt håp.

Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

6 Han alene er min klippe og min frelse, min borg, jeg skal ikke rokkes.

Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

7 Hos Gud er min frelse og min ære; min sterke klippe, min tilflukt er i Gud.

När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

8 Sett eders lit til ham til enhver tid, I folk! Utøs eders hjerte for hans åsyn! Gud er vår tilflukt. (Sela)

Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

9 Bare tomhet er menneskenes barn, bare løgn er mannens sønner; i vektskålen stiger de til værs, de er tomhet alle sammen.

Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

10 Stol ikke på vold, og sett ikke fåfengt håp til røvet gods! Når rikdommen vokser, så akt ikke på det!

Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

11 En gang har Gud talt, ja to ganger har jeg hørt det, at styrke hører Gud til.

Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

12 Og dig, Herre, hører miskunnhet til; for du betaler enhver efter hans gjerning.

Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.