Salmenes 60

1 Til sangmesteren; efter Sjusjan edut; en gyllen sang av David til å læres, da han stred mot syrerne fra Mesopotamia og mot syrerne fra Soba, og Joab kom tilbake og slo edomittene i Saltdalen, tolv tusen. Gud! du har forkastet oss, du har sønderslått oss, du var vred; vederkveg oss nu igjen!

För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

2 Du har rystet jorden, du har fått den til å revne; læg dens skade, for den vakler!

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

3 Du har latt ditt folk se hårde ting, du har gitt oss vin å drikke så vi tumlet.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

4 Men du har gitt dem som frykter dig, et hærmerke til opreisning, for sannhets skyld. (Sela)

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

5 Forat de du elsker, må bli frelst, så hjelp nu med din høire hånd og bønnhør oss!

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

6 Gud har talt i sin hellighet. Jeg vil fryde mig; jeg vil utskifte Sikem og opmåle Sukkots dal.

Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

7 Mig hører Gilead til, og mig hører Manasse til, og Efra'im er vern for mitt hode, Juda er min herskerstav.

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

8 Moab er mitt vaskefat, på Edom kaster jeg min sko; bryt ut i jubel over mig, Filisterland!

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

9 Hvem vil føre mig til den faste by? Hvem leder mig inn til Edom?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

10 Mon ikke du, Gud, som forkastet oss og ikke drog ut med våre hærer, Gud?

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

11 Gi oss hjelp mot fienden, for menneskehjelp er tomhet!

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

12 Ved Gud skal vi gjøre storverk, og han skal nedtrede våre fiender.

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.