Salmenes 60

1 Til sangmesteren; efter Sjusjan edut; en gyllen sang av David til å læres, da han stred mot syrerne fra Mesopotamia og mot syrerne fra Soba, og Joab kom tilbake og slo edomittene i Saltdalen, tolv tusen. Gud! du har forkastet oss, du har sønderslått oss, du var vred; vederkveg oss nu igjen!

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Du har rystet jorden, du har fått den til å revne; læg dens skade, for den vakler!

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Du har latt ditt folk se hårde ting, du har gitt oss vin å drikke så vi tumlet.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Men du har gitt dem som frykter dig, et hærmerke til opreisning, for sannhets skyld. (Sela)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 Forat de du elsker, må bli frelst, så hjelp nu med din høire hånd og bønnhør oss!

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Gud har talt i sin hellighet. Jeg vil fryde mig; jeg vil utskifte Sikem og opmåle Sukkots dal.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Mig hører Gilead til, og mig hører Manasse til, og Efra'im er vern for mitt hode, Juda er min herskerstav.

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moab er mitt vaskefat, på Edom kaster jeg min sko; bryt ut i jubel over mig, Filisterland!

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Hvem vil føre mig til den faste by? Hvem leder mig inn til Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Mon ikke du, Gud, som forkastet oss og ikke drog ut med våre hærer, Gud?

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Gi oss hjelp mot fienden, for menneskehjelp er tomhet!

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Ved Gud skal vi gjøre storverk, og han skal nedtrede våre fiender.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.