Salmenes 56

1 Til sangmesteren; efter "Den målløse due på de fjerne steder"; av David; en gyllen sang da filistrene grep ham i Gat. Vær mig nådig, Gud! for mennesker vil opsluke mig; hele dagen trenger de mig med krig.

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 Mine fiender søker å opsluke mig hele dagen; for mange er de som strider mot mig i overmot.

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 På den dag jeg frykter, setter jeg min lit til dig.

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 Ved Gud priser jeg hans ord; til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde kjød kunne gjøre mig?

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 Hele dagen forvender de mine ord; alle deres tanker er mig imot til det onde.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 De slår sig sammen, de lurer, de tar vare på mine trin, fordi de står mig efter livet.

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 Skulde de undslippe tross sin ondskap? Støt folkeslag ned i vrede, Gud!

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 Hvor ofte jeg har flyktet, det har du tellet; mine tårer er gjemt i din flaske; står de ikke i din bok?

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 Da skal mine fiender vende tilbake, på den dag jeg roper; dette vet jeg at Gud er med mig.

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Ved Gud priser jeg ordet; ved Herren priser jeg ordet.

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde et menneske kunne gjøre mig?

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 På mig, Gud, hviler løfter til dig; jeg vil betale dig med takksigelser.

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 For du har fridd min sjel fra døden, ja mine føtter fra fall, så jeg kan vandre for Guds åsyn i de levendes lys.

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.