Salmenes 48

1 En sang, en salme; av Korahs barn. Stor er Herren og høilovet i vår Guds stad, på hans hellige berg.

Tonon-kira. Salamo nataon’ ny Koraïta. Lehibe Jehovah ka mendrika hoderaina indrindra, ao an-tanànan’ Andriamanitsika, ao an-tendrombohiny masìna.

2 Fagert hever det sig, en glede for all jorden er Sions berg, det ytterste Norden, den store konges stad.

Avo mahafinaritra, fifalian’ ny tany rehetra, ny tendrombohitra Ziona, eo amin’ ny ilany avaratra, tanànan’ ny Mpanjaka lehibe.

3 Gud er i dens borger, han er blitt kjent som et fast vern.

Andriamanitra ao an-tranon’ andriana ao dia nanao izay hahafantarana Azy ho fiarovana avo.

4 For se, kongene samlet sig, de drog frem tilsammen.

Fa he! niangona ny mpanjaka maro, niara-nandroso avokoa izy.

5 De så, da blev de forferdet; de blev slått med redsel, flyktet i hast.

Nijery izy ka talanjona terỳ; Very hevitra izy ka nalaky nandositra;

6 Beven grep dem der, angst som hos en fødende kvinne.

Hovitra no nahazo azy teo, dia tahaka ny fanaintainan’ ny vehivavy raha miteraka.

7 Ved østenvind knuste du Tarsis-skib.

Amin’ ny rivotra avy any atsinanana no namakianao ny sambon’ i Tarsisy.

8 Likesom vi hadde hørt, så har vi nu sett det i Herrens, hærskarenes Guds stad, i vår Guds stad; Gud gjør den fast til evig tid. (Sela)

Araka izay efa rentsika no hitantsika, tao an-tanànan’ i Jehovah, Tompon’ ny maro, tao an-tanànan’ Andriamanitsika. Andriamanitra mampitoetra azy mandrakizay. (Sela)

9 Vi grunder, Gud, på din miskunnhet midt i ditt tempel.

Efa nieritreritra ny famindram-ponao izahay, Andriamanitra ô, tao anatin’ ny tempolinao.

10 Som ditt navn, Gud, så er din pris inntil jordens ender; din høire hånd er full av rettferdighet.

Araka ny anaranao, Andriamanitra ô, no fiderana Anao hatramin’ ny faran’ ny tany; feno fahamarinana ny tananao ankavanana.

11 Sions berg gleder sig, Judas døtre fryder sig for dine dommers skyld.

Aoka hifaly ny tendrombohitra Ziona, aoka ho ravoravo ny zanaka-vavin’ Joda, noho ny fitsaranao.

12 Gå omkring Sion og vandre rundt om det, tell dets tårn!

Manodidina an’ i Ziona ianareo, eny, mandehana manodidina azy; isao ny tilikambony,

13 Gi akt på dets voller, vandre gjennem dets borger, forat I kan fortelle derom til den kommende slekt.

Hevero tsara ny mandany, diniho ny tranon’ andrianany, mba hambaranareo amin’ ny taranaka mandimby.

14 For denne Gud er vår Gud evindelig og alltid; han skal føre oss ut over døden.

Fa izany no Andriamanitra, dia Andriamanitsika mandrakizay doria; Izy no hitarika antsika na dia hatramin’ ny fahafatesana aza.