Salmenes 46

1 Til sangmesteren; av Korahs barn; efter Alamot; en sang. Gud er vår tilflukt og vår styrke, en hjelp i trengsler, funnet såre stor.

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

2 Derfor frykter vi ikke, om jorden omskiftes, og om fjell rokkes i havets hjerte,

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

3 om dets bølger bruser og skummer, og fjell bever ved dets overmot. (Sela)

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

4 En strøm - dens bekker gleder Guds stad, den Høiestes hellige bolig.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

5 Gud er midt i den, den skal ikke rokkes; Gud hjelper den når morgenen bryter frem.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

6 Folkeferd bruste, riker blev rokket; han lot sin røst høre, jorden smeltet.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

7 Herren, hærskarenes Gud, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

8 Kom, se Herrens gjerninger, som har gjort ødeleggelse på jorden!

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

9 Han gjør ende på krigene over hele jorden, bryter buen sønder og hugger spydet av; vognene brenner han op med ild.

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

10 Hold op og kjenn at jeg er Gud! Jeg er ophøiet iblandt folkene, ophøiet på jorden.

"Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

11 Herren, hærskarenes Gud, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)