Salmenes 44

1 Til sangmesteren; av Korahs barn; en læresalme. Gud, med våre ører har vi hørt, våre fedre har fortalt oss den gjerning du gjorde i deres dager, i fordums dager.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Du drev hedningene ut med din hånd, men dem plantet du; du ødela folkene, men dem lot du utbrede sig.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 For ikke ved sitt sverd inntok de landet, og deres arm hjalp dem ikke, men din høire hånd og din arm og ditt åsyns lys; for du hadde behag i dem.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Du er min konge, Gud; byd at Jakob skal frelses!

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Ved dig skal vi nedstøte våre fiender, ved ditt navn skal vi nedtrede dem som reiser sig imot oss.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 For på min bue stoler jeg ikke, og mitt sverd frelser mig ikke,

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 men du har frelst oss fra våre fiender, og våre avindsmenn har du gjort til skamme.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 Gud priser vi den hele dag, og ditt navn lover vi evindelig. (Sela)

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Og enda har du nu forkastet oss og latt oss bli til skamme, og du drar ikke ut med våre hærer.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Du lar oss vike tilbake for fienden, og våre avindsmenn tar sig bytte.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Du gir oss bort som får til å etes, og spreder oss iblandt hedningene.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Du selger ditt folk for intet, og du setter ikke prisen på dem høit.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Du gjør oss til hån for våre naboer, til spott og spe for dem som bor omkring oss.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Du gjør oss til et ordsprog iblandt hedningene; de ryster på hodet av oss iblandt folkene.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Hele dagen står min skam for mine øine, og blygsel dekker mitt ansikt,

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 når jeg hører spotteren og håneren, når jeg ser fienden og den hevngjerrige.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Alt dette er kommet over oss, enda vi ikke har glemt dig og ikke sveket din pakt.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Vårt hjerte vek ikke tilbake, og våre skritt bøide ikke av fra din vei,

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 så du skulde sønderknuse oss der hvor sjakaler bor, og dekke oss med dødsskygge.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Dersom vi hadde glemt vår Guds navn og utbredt våre hender til en fremmed gud,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 skulde Gud da ikke utforske det? Han kjenner jo hjertets skjulte tanker.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Men for din skyld drepes vi hele dagen, vi er regnet som slaktefår.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Våkn op! Hvorfor sover du, Herre? Våkn op, forkast ikke for evig tid!

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Hvorfor skjuler du ditt åsyn, glemmer vår elendighet og vår trengsel?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 For vår sjel er nedbøid i støvet, vårt legeme nedtrykt til jorden.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Reis dig til hjelp for oss, og forløs oss for din miskunnhets skyld!

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.