Salmenes 44

1 Til sangmesteren; av Korahs barn; en læresalme. Gud, med våre ører har vi hørt, våre fedre har fortalt oss den gjerning du gjorde i deres dager, i fordums dager.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Du drev hedningene ut med din hånd, men dem plantet du; du ødela folkene, men dem lot du utbrede sig.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 For ikke ved sitt sverd inntok de landet, og deres arm hjalp dem ikke, men din høire hånd og din arm og ditt åsyns lys; for du hadde behag i dem.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Du er min konge, Gud; byd at Jakob skal frelses!

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Ved dig skal vi nedstøte våre fiender, ved ditt navn skal vi nedtrede dem som reiser sig imot oss.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 For på min bue stoler jeg ikke, og mitt sverd frelser mig ikke,

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 men du har frelst oss fra våre fiender, og våre avindsmenn har du gjort til skamme.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 Gud priser vi den hele dag, og ditt navn lover vi evindelig. (Sela)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Og enda har du nu forkastet oss og latt oss bli til skamme, og du drar ikke ut med våre hærer.

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Du lar oss vike tilbake for fienden, og våre avindsmenn tar sig bytte.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Du gir oss bort som får til å etes, og spreder oss iblandt hedningene.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Du selger ditt folk for intet, og du setter ikke prisen på dem høit.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Du gjør oss til hån for våre naboer, til spott og spe for dem som bor omkring oss.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Du gjør oss til et ordsprog iblandt hedningene; de ryster på hodet av oss iblandt folkene.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Hele dagen står min skam for mine øine, og blygsel dekker mitt ansikt,

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 når jeg hører spotteren og håneren, når jeg ser fienden og den hevngjerrige.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Alt dette er kommet over oss, enda vi ikke har glemt dig og ikke sveket din pakt.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Vårt hjerte vek ikke tilbake, og våre skritt bøide ikke av fra din vei,

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 så du skulde sønderknuse oss der hvor sjakaler bor, og dekke oss med dødsskygge.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Dersom vi hadde glemt vår Guds navn og utbredt våre hender til en fremmed gud,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 skulde Gud da ikke utforske det? Han kjenner jo hjertets skjulte tanker.

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 Men for din skyld drepes vi hele dagen, vi er regnet som slaktefår.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Våkn op! Hvorfor sover du, Herre? Våkn op, forkast ikke for evig tid!

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Hvorfor skjuler du ditt åsyn, glemmer vår elendighet og vår trengsel?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 For vår sjel er nedbøid i støvet, vårt legeme nedtrykt til jorden.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Reis dig til hjelp for oss, og forløs oss for din miskunnhets skyld!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.