Salmenes 34
1 Av David, da han tedde sig som vanvittig for Abimelek, og denne jog ham fra sig, og han gikk bort. Jeg vil love Herren til enhver tid, hans pris skal alltid være i min munn.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 Min sjel skal rose sig av Herren; de saktmodige skal høre det og glede sig.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Pris Herrens storhet med mig, og la oss sammen ophøie hans navn!
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Jeg søkte Herren, og han svarte mig, og han fridde mig fra alt det som forferdet mig.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 De så op til ham og strålte av glede, og deres åsyn rødmet aldri av skam.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 Denne elendige ropte, og Herren hørte, og han frelste ham av alle hans trengsler.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Herrens engel leirer sig rundt omkring dem som frykter ham, og han utfrir dem.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Smak og se at Herren er god! Salig er den mann som tar sin tilflukt til ham.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Frykt Herren, I hans hellige! For intet fattes dem som frykter ham.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 De unge løver lider nød og hungrer, men dem som søker Herren, fattes ikke noget godt.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Kom, barn, hør mig! Jeg vil lære eder Herrens frykt.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Hvem er den mann som har lyst til liv, som ønsker sig dager til å se lykke?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Hold din tunge fra ondt og dine leber fra å tale svik!
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Vik fra ondt og gjør godt, søk fred og jag efter den!
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Herrens øine er vendt til de rettferdige, og hans ører til deres rop.
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 Herrens åsyn er imot dem som gjør ondt, for å utrydde deres ihukommelse av jorden.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Hine roper, og Herren hører, og av alle deres trengsler utfrir han dem.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Herren er nær hos dem som har et sønderbrutt hjerte, og han frelser dem som har en sønderknust ånd.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Mange er den rettferdiges ulykker, men Herren utfrir ham av dem alle.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Han tar vare på alle hans ben, ikke ett av dem blir sønderbrutt.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Ulykke dreper den ugudelige, og de som hater den rettferdige, dømmes skyldige.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Herren forløser sine tjeneres sjel, og ingen av dem som tar sin tilflukt til ham, dømmes skyldig.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
