Salmenes 2

1 Hvorfor larmer hedningene og grunder folkene på det som fåfengt er?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Jordens konger reiser sig, og fyrstene rådslår sammen mot Herren og mot hans salvede:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 La oss sprenge deres bånd og kaste deres rep av oss!

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Han som troner i himmelen, ler, Herren spotter dem.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Så taler han til dem i sin vrede, og i sin harme forferder han dem:

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Og jeg har dog innsatt min konge på Sion, mitt hellige berg!

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Jeg vil kunngjøre hvad fastsatt er: Herren sa til mig: Du er min sønn, jeg har født dig idag.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Begjær av mig! Så vil jeg gi dig hedningene til arv og jordens ender til eie.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Du skal knuse dem med jernstav; som en pottemakers kar skal du sønderslå dem.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Og nu, I konger, gå viselig frem! La eder advare, I dommere på jorden!

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Tjen Herren med frykt og juble med beven!

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Kyss Sønnen, forat han ikke skal bli vred, og I gå til grunne på veien! For snart kunde hans vrede optendes. Salige er alle de som tar sin tilflukt til ham.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.