Salmenes 18
1 Til sangmesteren; av Herrens tjener David, som talte denne sangs ord til Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd. Og han sa: Herre, jeg har dig hjertelig kjær, min styrke!
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 Herren er min klippe og min festning og min frelser; min Gud er min klippe, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Dødens rep omspente mig, og fordervelsens strømmer forferdet mig.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
6 I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for ham, til hans ører.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Da rystet og bevet jorden, og fjellenes grunnvoller skalv, og de rystet, for hans vrede var optendt.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 Og han fór på kjeruber og fløi, og han fór hastig frem på vindens vinger.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Han gjorde mørke til sitt dekke, rundt omkring sig til sitt skjul, mørke vann, tykke skyer.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 Frem av glansen foran ham fór hans skyer frem, hagl og gloende kull.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Og Herren tordnet i himmelen, den Høieste lot sin røst høre, hagl og gloende kull.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Og han utsendte sine piler og spredte dem omkring - lyn i mengde og forvirret dem.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 Da kom vannenes strømmer til syne, og jordens grunnvoller blev avdekket ved din trusel, Herre, for din neses åndepust.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 Han fridde mig ut fra min sterke fiende og fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 For alle hans lover hadde jeg for øie, og hans bud lot jeg ikke vike fra mig.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 Og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter mine henders renhet for hans øine.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise mann viser du dig rettvis,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 For du frelser elendige folk, og du fornedrer høie øine.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 For du lar min lampe skinne; Herren min Gud opklarer mitt mørke.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, og ved min Gud springer jeg over murer.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe, uten vår Gud?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 Den Gud som omgjorder mig med kraft og gjør min vei fri for støt,
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 som gir mig føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider,
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 som oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Og du gir mig din frelse til skjold, og din høire hånd støtter mig, og din mildhet gjør mig stor.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 Jeg forfølger mine fiender og når dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 Jeg knuser dem, så de ikke makter å reise sig; de faller under mine føtter.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Og mine fiender lar du vende mig ryggen, og mine avindsmenn utrydder jeg.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 De roper, men der er ingen frelser - til Herren, men han svarer dem ikke.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 Og jeg knuser dem som støv for vinden, jeg tømmer dem ut som søle på gatene.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Du redder mig fra folkekamper, du setter mig til hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenmer, tjener mig.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Bare de hører om mig, blir de mig lydige; fremmede kryper for mig.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses Gud,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig,
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 som frir mig ut fra mine fiender; ja, over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 Derfor vil jeg prise dig iblandt hedningene, Herre, og lovsynge ditt navn.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 Han gjør frelsen stor for sin konge, han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
