Salmenes 16
1 En gyllen sang av David. Bevar mig, Gud! for jeg tar min tilflukt til dig.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Jeg sier til Herren: Du er min Herre; jeg har intet gode utenfor dig -
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 idet jeg holder mig til de hellige som er i landet, og de herlige i hvem jeg har all min lyst.
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Mange sorger skal de ha som kjøper sig andre; jeg vil ikke utgyde deres drikkoffere av blod og ikke ta deres navn på mine leber.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Herren er min tilfalne del og mitt beger; du gjør min lodd herlig.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 En lodd er tilfalt mig som er liflig, og en arv som behager mig.
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Jeg vil love Herren, som gav mig råd; også om nettene minner mine nyrer mig om det.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Jeg setter alltid Herren for mig; for han er ved min høire hånd, jeg skal ikke rokkes.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Derfor gleder mitt hjerte sig, og min ære fryder sig; også mitt kjød skal bo i trygghet.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
10 For du skal ikke overlate min sjel til dødsriket, du skal ikke la din hellige se forråtnelse. (Sheol h7585)
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
11 Du skal kunngjøre mig livets vei; gledes fylde er for ditt åsyn, livsalighet ved din høire hånd evindelig.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
