Salmenes 139

1 Til sangmesteren; av David; en salme. Herre, du ransaker mig og kjenner mig.

För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Enten jeg sitter, eller jeg står op, da vet du det; du forstår min tanke langt fra.

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Min sti og mitt leie gransker du ut, og du kjenner grant alle mine veier.

Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 For det er ikke et ord på min tunge - se, Herre, du vet det alt sammen.

Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Bakfra og forfra omgir du mig, og du legger din hånd på mig.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 Å forstå dette er mig for underlig, det er for høit, jeg makter det ikke.

En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Hvor skal jeg gå fra din Ånd, og hvor skal jeg fly fra ditt åsyn?

Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Farer jeg op til himmelen så er du der, og vil jeg rede mitt leie i dødsriket, se, da er du der. (Sheol h7585)

Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

9 Tar jeg morgenrødens vinger, og vil jeg bo ved havets ytterste grense,

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 så fører også der din hånd mig, og din høire hånd holder mig fast.

så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Og sier jeg: Mørket skjule mig, og lyset omkring mig bli natt -

Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

12 så gjør heller ikke mørket det for mørkt for dig, og natten lyser som dagen, mørket er som lyset.

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 For du har skapt mine nyrer, du virket mig i min mors liv.

Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jeg priser dig fordi jeg er virket på forferdelig underfull vis; underfulle er dine gjerninger, og min sjel kjenner det såre vel.

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Mine ben var ikke skjult for dig da jeg blev virket i lønndom, da jeg blev kunstig virket i jordens dyp.

Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 Da jeg bare var foster, så dine øine mig, og i din bok blev de alle opskrevet de dager som blev fastsatt da ikke en av dem var kommet.

Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Hvor vektige dine tanker er for mig, Gud, hvor store deres summer!

Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Vil jeg telle dem, så er de flere enn sand; jeg våkner op, og jeg er ennu hos dig.

Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, gid du vilde drepe den ugudelige, og I blodtørstige menn, vik fra mig -

Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 de som nevner ditt navn til å fremme onde råd, som bruker det til løgn, dine fiender!

de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Skulde jeg ikke hate dem som hater dig, Herre, og avsky dem som reiser sig imot dig?

Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 Jeg hater dem med et fullkomment hat; de er mine fiender.

Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Ransak mig, Gud, og kjenn mitt hjerte! Prøv mig og kjenn mine mangehånde tanker,

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 og se om jeg er på fortapelsens vei, og led mig på evighetens vei!

och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.