Salmenes 132
1 En sang ved festreisene. Herre, gi David lønn for hans møie,
En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
2 han som tilsvor Herren, gav Jakobs Veldige det løfte:
Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
3 Jeg vil ikke gå inn i mitt huses telt, jeg vil ikke stige op på min sengs leie,
Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
4 jeg vil ikke unne mine øine søvn, mine øielokk slummer,
Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
5 før jeg finner et sted for Herren, en bolig for Jakobs Veldige!
Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
6 Se, vi hørte om den i Efrata, vi fant den i skogsbygden.
Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
7 Vi vil komme til hans bolig, vi vil tilbede for hans føtters skammel.
Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
8 Reis dig, Herre, og kom til ditt hvilested, du og din styrkes ark!
Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
9 La dine prester klæ sig i rettferd og dine fromme rope med fryd!
Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
10 For Davids, din tjeners skyld vise du ikke din salvedes åsyn tilbake!
Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
11 Herren har svoret David en sann ed, som han ikke vil gå fra: Av ditt livs frukt vil jeg sette konger på din trone;
Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
12 dersom dine barn holder min pakt og mine vidnesbyrd, som jeg vil lære dem, da skal også deres barn for all tid sitte på dine trone.
Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
13 For Herren har utkåret Sion, han har attrådd det til sin bolig:
Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
14 Dette er mitt hvilested til evig tid; her vil jeg bo, fordi jeg har attrådd det.
Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
15 Dets mat vil jeg velsigne, dets fattige vil jeg mette med brød,
Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
16 og dets prester vil jeg klæ med fryd.
Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
17 Der vil jeg la et horn vokse op for David, gjøre i stand en lampe for min salvede.
Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
18 Hans fiender vil jeg klæ i skam, men på ham skal hans krone stråle.
Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
