< Salmenes 129 >
1 En sang ved festreisene. Meget har de trengt mig fra min ungdom av - så sie Israel -
En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2 meget har de trengt mig fra min ungdom av; men de har ikke fått overhånd over mig.
De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3 Min rygg har plogmenn pløid, de har gjort sine furer lange.
De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4 Herren er rettferdig, han har avhugget de ugudeliges rep.
Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5 De skal bli til skamme og vike tilbake alle de som hater Sion,
Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6 de skal bli som gress på takene, som er visnet før det blir rykket op:
Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7 Høstmannen fyller ikke sin hånd, ei heller den som binder kornbånd, sitt fang.
Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8 Og de som går forbi, sier ikke: Herrens velsignelse være over eder, vi velsigner eder i Herrens navn!
Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.