< Salmenes 129 >
1 En sang ved festreisene. Meget har de trengt mig fra min ungdom av - så sie Israel -
Kakhangdonlai a pat in kagalmiten eihin bolseuvin ahi. Israel pumpin hichehi velsei uhen.
2 meget har de trengt mig fra min ungdom av; men de har ikke fått overhånd over mig.
Kakhangdonlai a pat in kagalmiten eihin bolseuvin ahi, ahinla amahon khatveicha eijoukha pouvin ahi.
3 Min rygg har plogmenn pløid, de har gjort sine furer lange.
Katungtun hi maha adiptauvin, loukhoipan lou akhoi chehlah lahtoh abahsah jengun ahi.
4 Herren er rettferdig, han har avhugget de ugudeliges rep.
Ahinla Yahweh Pakai chu aphatjeh'in miphalouhon khaova eikan nao eisutlhap peh tan ahi.
5 De skal bli til skamme og vike tilbake alle de som hater Sion,
Koi hileh Jerusalem hot leh deimoa bolho jouse chu jumthet in ki nunglekit'u henlang lhuhpiu hen.
6 de skal bli som gress på takene, som er visnet før det blir rykket op:
Amahohi pannabei inchung vum a hampa kehtobang, akhan kilhit masanga goplha tobang hiuhen.
7 Høstmannen fyller ikke sin hånd, ei heller den som binder kornbånd, sitt fang.
Chang-at hon anotthap'u, chuleh chang kanhon adeimou hihen, chuleh hichelang hopa jousen, “Nachunguva Yahweh Pakai phattheiboh umhen keihon Yahweh Pakai mi in phatthei kahinboh uve” tin seihihbeh'u hen.
8 Og de som går forbi, sier ikke: Herrens velsignelse være over eder, vi velsigner eder i Herrens navn!
Yahweh Pakai in phatthei na boh hen, Yahweh Pakai min in nang ma phatthei ka boh uve, chule nang man na lam jot na chun hichi mi ho chun phatthei na chu sutang jou pou vin te.