Salmenes 119
1 Salige er de hvis vei er ulastelig, som vandrer i Herrens lov.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Salige er de som tar vare på hans vidnesbyrd, som søker ham av hele sitt hjerte
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 og ikke gjør urett, men vandrer på hans veier.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du har gitt dine befalinger forat en skal holde dem nøie.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 O, at mine veier måtte bli faste, så jeg holder dine forskrifter!
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Da skal jeg ikke bli til skamme når jeg gir akt på alle dine bud.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jeg vil prise dig i hjertets opriktighet når jeg lærer din rettferdighets lover å kjenne.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Dine forskrifter vil jeg holde; du må ikke rent forlate mig!
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Hvorved skal den unge holde sin sti ren? Ved å holde sig efter ditt ord.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Av hele mitt hjerte har jeg søkt dig; la mig ikke fare vill fra dine bud!
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 I mitt hjerte har jeg gjemt ditt ord forat jeg ikke skal synde imot dig.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovet være du, Herre! Lær mig dine forskrifter!
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Med mine leber har jeg forkynt alle lover fra din munn.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Over dine vidnesbyrds vei har jeg gledet mig, som over all rikdom.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 På dine befalinger vil jeg grunde og tenke på dine stier.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 I dine forskrifter forlyster jeg mig, jeg glemmer ikke ditt ord.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gjør vel imot din tjener, så jeg kan leve! Da vil jeg holde ditt ord.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Lat op mine øine, så jeg kan skue de underfulle ting i din lov!
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Jeg er en gjest på jorden; skjul ikke dine bud for mig!
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min sjel er knust, så jeg lenges efter dine lover til enhver tid.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du har truet de overmodige, de forbannede, som farer vill fra dine bud.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Ta skam og forakt bort fra mig! For jeg har tatt vare på dine vidnesbyrd.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Fyrster har også sittet og talt sammen imot mig; din tjener grunder på dine forskrifter.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Dine vidnesbyrd er også min lyst; de er mine rådgivere.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Min sjel er nedtrykt i støvet; hold mig i live efter ditt ord!
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jeg fortalte dig mine veier, og du svarte mig; lær mig dine forskrifter!
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 La mig forstå dine befalingers vei! Så vil jeg grunde på dine undergjerninger.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Min sjel gråter av sorg; reis mig op efter ditt ord!
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Vend løgnens vei bort fra mig, og unn mig din lov!
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Trofasthets vei har jeg utvalgt, dine lover har jeg satt for mig.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jeg henger ved dine vidnesbyrd; Herre, la mig ikke bli til skamme!
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Dine buds vei vil jeg løpe; for du frir mitt hjerte fra angst.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Lær mig, Herre, dine forskrifters vei! Så vil jeg ta vare på den inntil enden.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Lær mig! Så vil jeg ta vare på din lov og holde den av hele mitt hjerte.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Led mig frem på dine buds sti! For i den har jeg min lyst.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Bøi mitt hjerte til dine vidnesbyrd og ikke til vinning!
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vend mine øine bort fra å se efter tomhet, hold mig i live på din vei!
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Opfyll for din tjener ditt ord, som er for dem som frykter dig!
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Ta bort min vanære, som jeg frykter for! For dine lover er gode.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Se, jeg lenges efter dine befalinger; hold mig i live ved din rettferdighet!
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 La dine nådegjerninger, Herre, komme over mig, din frelse efter ditt ord!
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Jeg vil gi den svar som håner mig; for jeg setter min lit til ditt ord.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ta ikke sannhets ord så rent bort fra min munn! For jeg bier på dine dommer.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Jeg vil holde din lov stadig, evindelig og alltid.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 La mig vandre i fritt rum! For jeg spør efter dine befalinger.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jeg vil tale om dine vidnesbyrd for konger og skal ikke bli til skamme.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Jeg har min lyst i dine bud, som jeg elsker.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Jeg løfter mine hender til dine bud, som jeg elsker, og jeg vil grunde på dine forskrifter.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Kom i hu ordet til din tjener, fordi du har gitt mig håp!
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det er min trøst i min elendighet at ditt ord har holdt mig i live.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De overmodige har spottet mig såre; fra din lov er jeg ikke avveket.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Jeg kom dine dommer fra evighet i hu, Herre, og jeg blev trøstet.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 En brennende harme har grepet mig over de ugudelige, som forlater din lov.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dine forskrifter er blitt mine lovsanger i min utlendighets hus.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Jeg kom om natten ditt navn i hu, Herre, og jeg holdt din lov.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Dette blev mig gitt: at jeg har tatt vare på dine befalinger.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Herren er min del, sa jeg, idet jeg holdt dine ord.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jeg bønnfalt dig av hele mitt hjerte: Vær mig nådig efter ditt ord!
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jeg eftertenkte mine veier og vendte mine føtter til dine vidnesbyrd.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jeg hastet og ventet ikke med å holde dine bud.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De ugudeliges strikker har omspent mig, din lov har jeg ikke glemt.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Midt om natten står jeg op for å prise dig for din rettferdighets lover.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jeg holder mig til alle dem som frykter dig, og som holder dine befalinger.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Jorden er full av din miskunnhet, Herre; lær mig dine forskrifter!
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du har gjort vel imot din tjener, Herre, efter ditt ord.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lær mig god skjønnsomhet og kunnskap! For jeg tror på dine bud.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Før jeg blev ydmyket, fór jeg vill; men nu holder jeg ditt ord.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du er god og gjør godt; lær mig dine forskrifter!
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De overmodige har spunnet løgn sammen imot mig; jeg holder dine befalinger av hele mitt hjerte.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deres hjerte er som en fettklump; jeg har min lyst i din lov.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var mig godt at jeg blev ydmyket, forat jeg kunde lære dine forskrifter.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din munns lov er mig bedre enn tusen stykker gull og sølv.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dine hender har skapt mig og gjort mig; gi mig forstand, forat jeg må lære dine bud!
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De som frykter dig, skal se mig og glede sig; for jeg venter på ditt ord.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Jeg vet, Herre, at dine dommer er rettferdighet, og i trofasthet har du ydmyket mig.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 La din miskunnhet være mig til trøst efter ditt ord til din tjener!
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 La din miskunnhet komme over mig, forat jeg kan leve! For din lov er min lyst.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 La de overmodige bli til skamme! For de har trykket mig ned uten årsak; jeg grunder på dine befalinger.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 La dem vende tilbake til mig, de som frykter dig og kjenner dine vidnesbyrd!
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 La mitt hjerte være fullkomment i dine forskrifter, forat jeg ikke skal bli til skamme!
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Min sjel vansmekter av lengsel efter din frelse; jeg venter på ditt ord.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mine øine vansmekter av lengsel efter ditt ord idet jeg sier: Når vil du trøste mig?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 For jeg er som en skinnsekk i røk; dine forskrifter glemmer jeg ikke.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Hvor mange er vel din tjeners dager? Når vil du holde dom over mine forfølgere?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De overmodige har gravd graver for mig, de som ikke skikker sig efter din lov.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alle dine bud er trofasthet; uten årsak forfølger de mig; hjelp mig!
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 På lite nær har de tilintetgjort mig i landet; men jeg har ikke forlatt dine befalinger.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Hold mig i live efter din miskunnhet! Så vil jeg ta vare på din munns vidnesbyrd.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Til evig tid, Herre, står ditt ord fast i himmelen.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Fra slekt til slekt varer din trofasthet; du grunnfestet jorden, og den stod der.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Til å utføre dine dommer står de der enn idag; for alle ting er dine tjenere.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Dersom din lov ikke hadde vært min lyst, var jeg omkommet i min elendighet.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Til evig tid skal jeg ikke glemme dine befalinger; for ved dem har du holdt mig i live.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Din er jeg, frels mig! For jeg har søkt dine befalinger.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ugudelige har bidd på mig for å ødelegge mig; jeg gir akt på dine vidnesbyrd.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkommenhet har jeg sett en ende, men ditt bud strekker sig såre vidt.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Hvor jeg har din lov kjær! Hele dagen grunder jeg på den.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Dine bud gjør mig visere enn mine fiender; for til evig tid eier jeg dem.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jeg er blitt klokere enn alle mine lærere; for jeg grunder på dine vidnesbyrd.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jeg er forstandigere enn de gamle; for jeg har tatt vare på dine befalinger.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Fra enhver ond sti har jeg holdt mine føtter borte forat jeg kunde holde ditt ord.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Fra dine lover er jeg ikke avveket; for du har lært mig.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Hvor dine ord er søte for min gane, mere enn honning for min munn!
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Av dine befalinger får jeg forstand; derfor hater jeg all løgnens sti.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord er en lykte for min fot og et lys for min sti.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jeg har svoret, og jeg har holdt det, å ta vare på din rettferdighets lover.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jeg er såre nedbøiet; Herre, hold mig i live efter ditt ord!
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 La min munns frivillige offere tekkes dig, Herre, og lær mig dine lover!
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Jeg går alltid med livet i hendene, men din lov har jeg ikke glemt.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De ugudelige har lagt snare for mig, men jeg har ikke forvillet mig fra dine befalinger.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Jeg har fått dine vidnesbyrd i eie evindelig; for de er mitt hjertes glede.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jeg har bøiet mitt hjerte til å gjøre efter dine forskrifter evindelig, inntil enden.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 De tvesinnede hater jeg, men din lov elsker jeg.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du er mitt skjul og mitt skjold, jeg venter på ditt ord.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Vik fra mig, I som gjør ondt, forat jeg må holde min Guds bud!
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Hold mig oppe efter ditt ord, forat jeg kan leve, og la mig ikke bli til skamme med mitt håp!
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Støtt mig, så jeg må bli frelst! Da vil jeg alltid skue med lyst på dine forskrifter.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du akter for intet alle dem som farer vill fra dine forskrifter; for deres svik er forgjeves.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Som slagg bortrydder du alle ugudelige på jorden; derfor elsker jeg dine vidnesbyrd.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av redsel for dig gyser min kropp, og jeg frykter for dine dommer.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Jeg har gjort rett og rettferdighet; du vil ikke overgi mig til dem som undertrykker mig.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Gå i borgen for din tjener, forat det kan gå ham vel! La ikke de overmodige undertrykke mig!
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mine øine vansmekter av lengsel efter din frelse og efter din rettferdighets ord.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gjør med din tjener efter din miskunnhet, og lær mig dine forskrifter!
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jeg er din tjener; lær mig, så jeg kan kjenne dine vidnesbyrd!
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det er tid for Herren å gripe inn; de har brutt din lov.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Derfor elsker jeg dine bud mere enn gull, ja mere enn fint gull.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Derfor holder jeg alle befalinger om alle ting for å være rette; jeg hater all løgnens sti.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underfulle er dine vidnesbyrd; derfor tar min sjel vare på dem.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Dine ords åpenbaring oplyser, den gjør enfoldige forstandige.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jeg åpnet min munn og sukket av lengsel; for jeg stundet efter dine bud.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vend dig til mig og vær mig nådig, som rett er mot dem som elsker ditt navn!
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Gjør mine trin faste ved ditt ord, og la ingen urett herske over mig!
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Forløs mig fra menneskers vold! Så vil jeg holde dine befalinger.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 La ditt åsyn lyse for din tjener, og lær mig dine forskrifter!
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Mine øine flyter bort i vannstrømmer over dem som ikke holder din lov.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Du er rettferdig, Herre, og dine dommer er rettvise.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du har fastsatt dine vidnesbyrd i rettferdighet og stor trofasthet.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Min nidkjærhet har fortært mig, fordi mine motstandere har glemt dine ord.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ditt ord er vel renset, og din tjener elsker det.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Jeg er liten og foraktet; jeg har ikke glemt dine befalinger.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rettferdighet er en evig rettferdighet, og din lov er sannhet.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Nød og trengsel fant mig; dine bud er min lyst.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dine vidnesbyrd er rettferdige til evig tid; lær mig, forat jeg kan leve!
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jeg roper av hele mitt hjerte; svar mig, Herre! Jeg vil ta vare på dine forskrifter.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jeg roper til dig, frels mig! Så vil jeg holde dine vidnesbyrd.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Jeg var årle oppe i morgenlysningen og ropte om hjelp; jeg ventet på dine ord.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Mine øine var oppe før nattevaktene, forat jeg kunde grunde på ditt ord.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hør min røst efter din miskunnhet! Herre, hold mig i live efter dine lover!
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 De er kommet nær som jager efter ugjerning; fra din lov er de kommet langt bort.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Du er nær, Herre, og alle dine bud er sannhet.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 For lenge siden vet jeg av dine vidnesbyrd at du har grunnet dem for evig tid.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se min elendighet og utfri mig! For jeg har ikke glemt din lov.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Før min sak og forløs mig, hold mig i live efter ditt ord!
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frelse er langt borte fra de ugudelige; for de søker ikke dine forskrifter.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Din miskunnhet er stor, Herre; hold mig i live efter dine dommer!
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mange er mine forfølgere og mine motstandere; jeg er ikke avveket fra dine vidnesbyrd.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Jeg så de troløse og vemmedes, dem som ikke holdt ditt ord.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Se at jeg har elsket dine befalinger! Herre, hold mig i live efter din miskunnhet!
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summen av ditt ord er sannhet, og til evig tid står all din rettferdighets lov fast.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Fyrster forfulgte mig uten årsak, men mitt hjerte fryktet for dine ord.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jeg gleder mig over ditt ord som en som finner meget bytte.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Løgn har jeg hatet og avskydd, din lov har jeg elsket.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Syv ganger om dagen har jeg prist dig for din rettferdighets lover.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Megen fred har de som elsker din lov, og det er ikke noget anstøt for dem.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Jeg har ventet på din frelse, Herre, og jeg har holdt dine bud.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min sjel har holdt dine vidnesbyrd, og jeg elsket dem såre.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jeg har holdt dine befalinger og dine vidnesbyrd; for alle mine veier er for ditt åsyn.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 La mitt klagerop komme nær for ditt åsyn, Herre! Lær mig efter ditt ord!
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 La min inderlige bønn komme for ditt åsyn! Frels mig efter ditt ord!
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mine leber skal flyte over av lovsang; for du lærer mig dine forskrifter.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunge skal synge om ditt ord; for alle dine bud er rettferdighet.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 La din hånd være mig til hjelp! For jeg har utvalgt dine befalinger.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jeg lenges efter din frelse, Herre, og din lov er min lyst.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 La min sjel leve og love dig, og la dine dommer hjelpe mig!
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Jeg har faret vill; opsøk din tjener som et tapt får! for jeg har ikke glemt dine bud.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
