Salmenes 106
1 Halleluja! Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Hvem kan utsi Herrens veldige gjerninger, forkynne all hans pris?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Salige er de som tar vare på det som rett er, den som gjør rettferdighet til enhver tid.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Kom mig i hu, Herre, efter din nåde mot ditt folk, se til mig med din frelse,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 så jeg kan se på dine utvalgtes lykke, glede mig med ditt folks glede, rose mig med din arv!
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi har syndet med våre fedre, vi har gjort ille, vi har vært ugudelige.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Våre fedre i Egypten aktet ikke på dine undergjerninger, de kom ikke i hu dine mange nådegjerninger, men var gjenstridige ved havet, ved det Røde Hav.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Dog frelste han dem for sitt navns skyld, for å kunngjøre sitt velde,
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 og han truet det Røde Hav, og det blev tørt, og han lot dem gå gjennem dypene som i en ørken,
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 og han frelste dem av hans hånd som hatet dem, og forløste dem av fiendens hånd,
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 og vannet skjulte deres motstandere, det blev ikke én av dem tilbake.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Da trodde de på hans ord, de sang hans pris.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Men snart glemte de hans gjerninger, de bidde ikke på hans råd;
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 men de blev grepet av begjærlighet i ørkenen, og de fristet Gud på det øde sted.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Da gav han dem det de vilde ha, men sendte tærende sykdom over deres liv.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Og de blev avindsyke mot Moses i leiren, mot Aron, Herrens hellige.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Jorden oplot sig og slukte Datan og skjulte Abirams hop,
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 og en ild satte deres hop i brand, en lue brente op de ugudelige.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv ved Horeb og tilbad et støpt billede,
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 og de byttet sin ære mot billedet av en okse, som eter gress.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 De glemte Gud, sin frelser, som hadde gjort store ting i Egypten,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 undergjerninger i Kams land, forferdelige ting ved det Røde Hav.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Da sa han at han vilde ødelegge dem, dersom ikke Moses, hans utvalgte, hadde stilt sig i gapet for hans åsyn for å avvende hans vrede fra å ødelegge dem.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Og de foraktet det herlige land, de trodde ikke hans ord,
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 og de knurret i sine telt, de hørte ikke på Herrens røst.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Da opløftet han sin hånd og svor at han vilde la dem falle i ørkenen
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 og la deres avkom falle iblandt hedningene og sprede dem i landene.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Og de bandt sig til Ba'al-Peor og åt av offere til døde,
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 og de vakte harme ved sine gjerninger, og en plage brøt inn iblandt dem.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Da stod Pinehas frem og holdt dom, og plagen stanset;
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 og det blev regnet ham til rettferdighet fra slekt til slekt evindelig.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 Og de vakte vrede ved Meribas vann, og det gikk Moses ille for deres skyld;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 for de var gjenstridige mot hans Ånd, og han talte tankeløst med sine leber.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De ødela ikke de folk som Herren hadde talt til dem om,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 men de blandet sig med hedningene og lærte deres gjerninger,
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 og de tjente deres avguder, og disse blev dem til en snare,
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 og de ofret sine sønner og sine døtre til maktene.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 og de utøste uskyldig blod, sine sønners og sine døtres blod, som de ofret til Kana'ans avguder, og landet blev vanhelliget ved blod.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 De blev urene ved sine gjerninger og drev hor ved sin adferd.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Da optendtes Herrens vrede mot hans folk, og han fikk avsky for sin arv.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Og han gav dem i hedningers hånd, og de som hatet dem, hersket over dem,
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 og deres fiender trengte dem, og de blev ydmyket under deres hånd.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Mange ganger utfridde han dem; men de var gjenstridige i sine råd, og de sank ned i usseldom for sin misgjernings skyld.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Og han så til dem når de var i nød, idet han hørte deres klagerop.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Og i sin godhet mot dem kom han sin pakt i hu, og det gjorde ham ondt efter hans store miskunnhet,
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 og han lot dem finne barmhjertighet for alle deres åsyn som hadde ført dem i fangenskap.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Frels oss, Herre vår Gud, og samle oss fra hedningene til å love ditt hellige navn, rose oss av å kunne prise dig!
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Lovet være Herren, Israels Gud, fra evighet og til evighet! Og alt folket sier: Amen. Halleluja!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
